Psalmorum 102
1 oratio pauperis cum anxius fuerit et coram Domino effuderit precem suam Domine exaudi orationem meam et clamor meus ad te veniat
Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
2 non avertas faciem tuam a me in quacumque die tribulor inclina ad me aurem tuam in quacumque die invocavero te velociter exaudi me
Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
3 quia defecerunt sicut fumus dies mei et ossa mea sicut gremium aruerunt
Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
4 percussum est ut faenum et aruit cor meum quia oblitus sum comedere panem meum
Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
5 a voce gemitus mei adhesit os meum carni meae
För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
6 similis factus sum pelicano solitudinis factus sum sicut nycticorax in domicilio
Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
7 vigilavi et factus sum sicut passer solitarius in tecto
Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
8 tota die exprobrabant mihi inimici mei et qui laudabant me adversus me iurabant
Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
9 quia cinerem tamquam panem manducavi et poculum meum cum fletu miscebam
Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
10 a facie irae et indignationis tuae quia elevans adlisisti me
för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
11 dies mei sicut umbra declinaverunt et ego sicut faenum arui
Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
12 tu autem Domine in aeternum permanes et memoriale tuum in generationem et generationem
Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
13 tu exsurgens misereberis Sion quia tempus miserendi eius quia venit tempus
Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
14 quoniam placuerunt servis tuis lapides eius et terrae eius miserebuntur
Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
15 et timebunt gentes nomen Domini et omnes reges terrae gloriam tuam
Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
16 quia aedificabit Dominus Sion et videbitur in gloria sua
när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
17 respexit in orationem humilium et non sprevit precem eorum
när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
18 scribantur haec in generationem alteram et populus qui creabitur laudabit Dominum
Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
19 quia prospexit de excelso sancto suo Dominus de caelo in terram aspexit
att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
20 ut audiret gemitum conpeditorum ut solvat filios interemptorum
för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
21 ut adnuntiet in Sion nomen Domini et laudem suam in Hierusalem
på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
22 in conveniendo populos in unum et reges ut serviant Domino
när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
23 respondit ei in via virtutis suae paucitatem dierum meorum nuntia mihi
Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
24 ne revoces me in dimidio dierum meorum in generationem et generationem anni tui
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
25 initio tu Domine terram fundasti et opera manuum tuarum sunt caeli
I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
26 ipsi peribunt tu autem permanes et omnes sicut vestimentum veterescent et sicut opertorium mutabis eos et mutabuntur
de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
27 tu autem idem ipse es et anni tui non deficient
Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
28 filii servorum tuorum habitabunt et semen eorum in saeculum dirigetur
Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
