Psalmorum 74
1 Psalmus Intellectus Asaph. Ut quid Deus repulisti in finem: iratus est furor tuus super oves pascuae tuae?
En undervisning Assaphs. Gud, hvi förkastar du oss så alldeles; och äst så grymmeliga vred öfver dina fosterfår?
2 Memor esto congregationis tuae, quam possedisti ab initio. Redemisti virgam hereditatis tuae: mons Sion, in quo habitasti in eo.
Tänk uppå dina menighet, den du af ålder förvärfvat, och dig till arfvedel förlöst hafver; uppå Zions berg, der du bor.
3 Leva manus tuas in superbias eorum in finem: quanta malignatus est inimicus in sancto!
Trampa dem på fötterna, och stöt dem platt neder i grund. Fienden hafver all ting förderfvat i helgedomenom.
4 Et gloriati sunt qui oderunt te: in medio sollemnitatis tuae. Posuerunt signa sua, signa:
Dina ovänner ryta uti dinom husom, och sätta sina afgudar der in.
5 et non cognoverunt sicut in exitu super summum. Quasi in silva lignorum securibus
Man ser yxerna ofvantill blänka, såsom man i en skog högge;
6 exciderunt ianuas eius in idipsum: in securi, et ascia deiecerunt eam.
Och sönderhugga all dess tafvelverk med yxer och bilor.
7 Incenderunt igni Sanctuarium tuum: in terra polluerunt tabernaculum nominis tui.
De uppbränna din helgedom; de oskära dins Namns boning i grund.
8 Dixerunt in corde suo cognatio eorum simul: quiescere faciamus omnes dies festos Dei a terra.
De tala i sitt hjerta: Låter oss skinna dem; de uppbränna all Guds hus i landena.
9 Signa nostra non vidimus, iam non est propheta: et nos non cognoscet amplius.
Vår tecken se vi intet, och ingen Prophet predikar mer, och ingen, lärare lärer oss mer.
10 Usquequo Deus improperabit inimicus: irritat adversarius nomen tuum in finem?
Ack! Gud, huru länge skall ovännen försmäda; och fienden så alldeles förlasta ditt Namn?
11 Ut quid avertis manum tuam, et dexteram tuam, de medio sinu tuo in finem?
Hvi vänder du dina hand ifrå, och dina högra hand så platt ifrå ditt sköt?
12 Deus autem rex noster ante saecula: operatus est salutem in medio terrae.
Men Gud är min Konung af ålder; den all hjelp gör, som på jordene sker.
13 Tu confirmasti in virtute tua mare: contribulasti capita draconum in aquis.
Du sönderdelar hafvet genom dina kraft, och sönderslår drakarnas hufvud i vattnet.
14 Tu confregisti capita draconis: dedisti eum escam populis Aethiopum.
Du sönderkrossar hufvuden af hvalfiskarna, och gifver dem folkena i öknene till spis.
15 Tu dirupisti fontes, et torrentes: tu siccasti fluvios Ethan.
Du låter uppvälla källor och bäcker; du låter borttorkas starka strömmar.
16 Tuus est dies, et tua est nox: tu fabricatus es auroram et solem.
Dag och natt äro dine; du gör, att både sol och stjernor sitt vissa lopp hafva.
17 Tu fecisti omnes terminos terrae: aestatem et ver tu plasmasti ea.
Du sätter hvarjo lande sina gränsor; sommar och vinter gör du.
18 Memor esto huius, inimicus improperavit Domino: et populus insipiens incitavit nomen tuum.
Så betänk dock det, att fienden försmäder Herran, och ett galet folk lastar ditt Namn.
19 Ne tradas bestiis animas confitentes tibi, et animas pauperum tuorum ne obliviscaris in finem.
Gif dock icke dins turturdufvos själ vilddjurena, och förgät icke så platt dina fattiga kreatur.
20 Respice in testamentum tuum: quia repleti sunt, qui obscurati sunt terrae domibus iniquitatum.
Tänk uppå förbundet; ty landet är allt omkring jämmerliga förhärjadt, och husen äro nederrifne.
21 Ne avertatur humilis factus confusus: pauper et inops laudabunt nomen tuum.
Låt icke de ringa afgå med skam; ty de fattige och elände lofva ditt Namn.
22 Exurge Deus, iudica causam tuam: memor esto improperiorum tuorum, eorum quae ab insipiente sunt tota die.
Upp, o Gud, och uträtta dina sak; tänk uppå den försmädelse, som dig dagliga af de galna vederfars.
23 Ne obliviscaris voces inimicorum tuorum: superbia eorum, qui te oderunt, ascendit semper.
Förgät icke dina fiendars skri; dina ovänners rasande varder ju längre ju större.
