Psalmorum 38
1 Psalmus David, in recordationem sabbati. Domine ne in furore tuo arguas me, neque in ira tua corripias me.
En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.
2 Quoniam sagittae tuae infixae sunt mihi: et confirmasti super me manum tuam.
Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.
3 Non est sanitas in carne mea a facie irae tuae: non est pax ossibus meis a facie peccatorum meorum.
Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.
4 Quoniam iniquitates meae supergressae sunt caput meum: et sicut onus grave gravatae sunt super me.
Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.
5 Putruerunt et corruptae sunt cicatrices meae, a facie insipientiae meae.
Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.
6 Miser factus sum, et curvatus sum usque in finem: tota die contristatus ingrediebar.
Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.
7 Quoniam lumbi mei impleti sunt illusionibus: et non est sanitas in carne mea.
Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.
8 Afflictus sum, et humiliatus sum nimis: rugiebam a gemitu cordis mei.
Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.
9 Domine, ante te omne desiderium meum: et gemitus meus a te non est absconditus.
Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.
10 Cor meum conturbatum est, dereliquit me virtus mea: et lumen oculorum meorum, et ipsum non est mecum.
Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.
11 Amici mei et proximi mei adversum me appropinquaverunt, et steterunt. Et qui iuxta me erant, de longe steterunt: et vim faciebant qui quaerebant animam meam.
Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.
12 Et qui inquirebant mala mihi, locuti sunt vanitates: et dolos tota die meditabantur.
Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.
13 Ego autem tamquam surdus non audiebam: et sicut mutus non aperiens os suum.
Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;
14 Et factus sum sicut homo non audiens: et non habens in ore suo redargutiones.
Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.
15 Quoniam in te Domine speravi: tu exaudies me Domine Deus meus.
Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.
16 Quia dixi: Nequando supergaudeant mihi inimici mei: et dum commoventur pedes mei, super me magna locuti sunt.
Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.
17 Quoniam ego in flagella paratus sum: et dolor meus in conspectu meo semper.
Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.
18 Quoniam iniquitatem meam annunciabo: et cogitabo pro peccato meo.
Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.
19 Inimici autem mei vivunt, et confirmati sunt super me: et multiplicati sunt qui oderunt me inique.
Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.
20 Qui retribuunt mala pro bonis, detrahebant mihi: quoniam sequebar bonitatem.
Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.
21 Ne derelinquas me Domine Deus meus: ne discesseris a me.
Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.
22 Intende in adiutorium meum, Domine Deus salutis meae.
Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.
