< Psalmorum 23 >

1 Psalmus David, in finem. Dominus regit me, et nihil mihi deerit:
En Psalm Davids. Herren är min herde, mig skall intet fattas.
2 in loco pascuae ibi me collocavit. Super aquam refectionis educavit me:
Han föder mig på en grön äng, och förer mig till friskt vatten.
3 animam meam convertit. Deduxit me super semitas iustitiae, propter nomen suum.
Han vederqvicker mina själ; han förer mig in på rätta vägen, för sitt Namns skull.
4 Nam, et si ambulavero in medio umbrae mortis, non timebo mala: quoniam tu mecum es. Virga tua, et baculus tuus: ipsa me consolata sunt.
Och om jag än vandrade i enom mörkom dal, fruktade jag intet ondt; ty du äst när mig; din käpp och staf trösta mig.
5 Parasti in conspectu meo mensam, adversus eos, qui tribulant me. Impinguasti in oleo caput meum: et calix meus inebrians quam praeclarus est!
Du bereder till mig ett bord emot mins fiendar; du smörjer mitt hufvud med oljo, och inskänker fullt för mig.
6 Et misericordia tua subsequetur me omnibus diebus vitae meae: et ut inhabitem in domo Domini, in longitudinem dierum.
Godhet och barmhertighet skola följa mig i alla mina lifsdagar; och jag skall blifva i Herrans hus evinnerliga.

< Psalmorum 23 >