Proverbiorum 22
1 Melius est nomen bonum, quam divitiae multae: super argentum et aurum, gratia bona.
Rykte är kosteligare än stor rikedom; och ynnest bättre än silfver och guld.
2 Dives, et pauper obviaverunt sibi: utriusque operator est Dominus.
Rike och fattige måste vara ibland hvarannan; Herren hafver gjort dem alla.
3 Callidus videt malum, et abscondit se: innocens pertransiit, et afflictus est damno.
Den kloke ser det onda, och tager sig vara; de oförnuftige löpa igenom, och få skada.
4 Finis modestiae timor Domini, divitiae et gloria et vita.
Der man lider i Herrans fruktan, der är rikedom, ära och lif.
5 Arma et gladii in via perversi: custos autem animae suae longe recedit ab eis.
Spjut och snaror äro på dens vrångas väg; men den som drager sig der långt ifrå, han bevarar sitt lif.
6 Proverbium est: Adolescens iuxta viam suam, etiam cum senuerit, non recedet ab ea.
Såsom man vän ett barn, så låter det icke af, då det gammalt varder.
7 Dives pauperibus imperat: et qui accipit mutuum, servus est foenerantis.
Den rike råder öfver de fattiga, och den som borgar, han är hans träl som lånar.
8 Qui seminat iniquitatem, metet mala, et virga irae suae consummabitur.
Den som orätt sår, han skall uppskära vedermödo, och skall igenom sins ondskos ris förgås.
9 Qui pronus est ad misericordiam, benedicetur: de panibus enim suis dedit pauperi. Victoriam et honorem acquiret qui dat munera: animam autem aufert accipientium.
Ett mildt öga varder välsignadt; ty han gifver af sitt bröd dem fattiga.
10 Eiice derisorem, et exibit cum eo iurgium, cessabuntque causae et contumeliae.
Drif ut bespottaren, så kommer kifvet bort; så vänder igen träta och smälek.
11 Qui diligit cordis munditiam, propter gratiam labiorum suorum habebit amicum regem.
Den som ett trofast hjerta hafver, och täckeliga talar, hans vän är Konungen.
12 Oculi Domini custodiunt scientiam: et supplantantur verba iniqui.
Herrans ögon bevara godt råd; men föraktarens ord omstörter han.
13 Dicit piger: Leo est foris, in medio platearum occidendus sum.
Den late säger: Ett lejon är ute; jag måtte varda dräpen på gatone.
14 Fovea profunda, os alienae: cui iratus est Dominus, incidet in eam.
Ens skökos mun är en djup grop; dem Herren ogunstig är, han faller deruti.
15 Stultitia colligata est in corde pueri, et virga disciplinae fugabit eam.
Galenskap är i piltens hjerta; men tuktans ris drifver den långt ifrå honom.
16 Qui calumniatur pauperem, ut augeat divitias suas, dabit ipse ditiori, et egebit.
Den som den fattiga orätt gör, på det hans gods må mycket varda, han skall ock gifva enom rikom, och fattig varda.
17 Fili mi! Inclina aurem tuam, et audi verba sapientium: appone autem cor ad doctrinam meam.
Böj din öron, och hör de visas ord, och lägg uppå hjertat mina läro.
18 quae pulchra erit tibi, cum servaveris eam in ventre tuo, et redundabit in labiis tuis:
Ty det skall väl bekomma dig, om du dem när dig behåller; och de skola tillsammans genom din mun väl lyckas.
19 Ut sit in Domino fiducia tua, unde et ostendi eam tibi hodie.
Att ditt hopp skall vara intill Herran, måste jag dig om sådant dagliga förmana.
20 Ecce descripsi eam tibi tripliciter, in cogitationibus et scientia:
Hafver jag icke margfaldeliga skrifvit dig före, med råd och läro;
21 ut ostenderem tibi firmitatem, et eloquia veritatis, respondere ex his illis, qui miserunt te.
På det jag skulle visa dig en vissan grund till sanningena, att du måtte kunna rätteliga svara dem som dig sända?
22 Non facias violentiam pauperi, quia pauper est: neque conteras egenum in porta:
Beröfva icke den fattiga, ändock han fattig är; och undertryck icke den elända i portenom.
23 quia iudicabit Dominus causam eius, et configet eos, qui confixerunt animam eius.
Ty Herren skall handla deras sak, och skall förtrycka deras förtryckare.
24 Noli esse amicus homini iracundo, neque ambules cum viro furioso:
Gif dig icke i sällskap med en vredsam man, och håll dig icke intill en grym man;
25 ne forte discas semitas eius, et sumas scandalum animae tuae.
Att du tilläfventyrs icke lärer hans väg, och får dine själs förargelse.
26 Noli esse cum his, qui defigunt manus suas, et qui vades se offerunt pro debitis:
Var icke när dem som sina hand förpligta, och för skuld i borgan gå.
27 si enim non habes unde restituas, quid causae est ut tollat operimentum de cubili tuo?
Ty om du icke hafver till att betala, så tager man dina säng bort under dig.
28 Ne transgrediaris terminos antiquos, quos posuerunt patres tui.
För icke tillbaka de förra råmärke, som dine fäder gjort hafva.
29 Vidisti virum velocem in opere suo? coram regibus stabit, nec erit ante ignobiles.
Ser du en man endigan i sin ärende, han skall stå för Konungenom; och skall icke stå för de oädla.
