Job 8
1 Respondens autem Baldad Suhites, dixit:
Då svarade Bildad af Suah, och sade:
2 Usquequo loqueris talia, et spiritus multiplex sermones oris tui?
Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod?
3 Numquid Deus supplantat iudicium? aut Omnipotens subvertit quod iustum est?
Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten?
4 Etiam si filii tui peccaverunt ei, et dimisit eos in manu iniquitatis suae:
Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull.
5 Tu tamen si diluculo consurrexeris ad Deum, et Omnipotentem fueris deprecatus:
Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga;
6 Si mundus et rectus incesseris, statim evigilabit ad te, et pacatum reddet habitaculum iustitiae tuae:
Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull;
7 In tantum, ut si priora tua fuerint parva, et novissima tua multiplicentur nimis.
Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas.
8 Interroga enim generationem pristinam, et diligenter investiga patrum memoriam:
Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder;
9 (Hesterni quippe sumus, et ignoramus quoniam sicut umbra dies nostri sunt super terram.)
Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene.
10 Et ipsi docebunt te: loquentur tibi, et de corde suo proferent eloquia.
De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta.
11 Numquid vivere potest scirpus absque humore? aut crescere carectum sine aqua?
Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.
12 Cum adhuc sit in flore, nec carpatur manu, ante omnes herbas arescit:
Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.
13 Sic viae omnium, qui obliviscuntur Deum, et spes hypocritae peribit:
Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;
14 Non ei placebit vecordia sua, et sicut tela aranearum fiducia eius.
Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.
15 Innitetur super domum suam, et non stabit: fulciet eam, et non consurget:
Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.
16 Humectus videtur antequam veniat Sol, et in ortu suo germen eius egredietur.
Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;
17 Super acervum petrarum radices eius densabuntur, et inter lapides commorabitur.
Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.
18 Si absorbuerit eum de loco suo, negabit eum, et dicet: Non novi te.
Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.
19 Haec est enim laetitia viae eius, ut rursum de terra alii germinentur.
Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.
20 Deus non proiiciet simplicem, nec porriget manum malignis:
Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;
21 Donec impleatur risu os tuum, et labia tua iubilo.
Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.
22 Qui oderunt te, induentur confusione: et tabernaculum impiorum non subsistet.
Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.
