< Job 27 >

1 Na Job el fahk,
Och Job höll talet fram; hof upp sitt ordspråk, och sade:
2 “Nga fulahk ke Inen God moul su Kulana, Su tia lela nununku suwohs in orek nu sik, a El ase nu sik sie moul na upa —
Så sant som Gud lefver, den mig min rätt förvägrar, och den Allsmägtige, som mina själ bedröfvar;
3 Ke lusenna pacl ma God El ase momong nu sik,
Så länge min ande i mig är, och andedrägten af Gudi i mino näso är;
4 Ngoasrok ac fah tiana fahk kutena ma koluk, Ac louk ac fah tiana kikiap.
Mine läppar skola intet orätt tala, och min tunga skall intet bedrägeri för händer hafva.
5 Nga tiana ku in fahk mu pwaye sumtal; Nga ac sruokyana ku in fahk mu moul luk uh nasnas, nwe ke na nga misa.
Bort det ifrå mig, att jag skulle gifva eder rätt; intilldess min ände kommer, skall jag icke vika ifrå mine fromhet.
6 Nga fah tiana munasla in fahk lah moul luk uh suwosna; Nunak lun insiuk mwesas na.
Ifrå mine rättfärdighet, som jag håller vill jag icke gå; mitt samvet gnager mig intet för alla mina lifsdagar.
7 “Lela tuh mwet nukewa su lainyu ac lokoalok nu sik uh In kaiyuk oana mwet ma koluk ac sesuwos moul la uh.
Men min fiende varder funnen ogudaktig, och min motståndare orättvis.
8 Finsrak fuka lun mwet ma tia etu God Ke pacl se El ac eis moul lalos uh?
Ty hvad är ens skrymtares hopp, att han så girig är; och Gud rycker dock hans själ bort?
9 Ke pacl upa ac sikme, ya God El ac lohng pang lalos?
Menar du, att Gud skall höra hans röst, när ångest kommer honom uppå?
10 Elos funu sulela in eis engan ma El tuh ke sang nu selos ah, lukun wona. Elos funu oaru na in pre nu sel, lukun wo pac.
Huru kan han hafva lust till den Allsmägtiga, och något åkalla honom?
11 “Lela nga in luti nu sumtal ke lupan ku lun God uh, Ac akketeya ma God Kulana El akoo.
Jag vill lära eder om Guds hand, och hvad för dem Allsmäktiga gäller, vill jag icke dölja.
12 Tusruktu, pwayeiya uh komtal sifacna liye tari; Na efu ku komtal kaskas lalfon angan?”
Si, I hållen eder alle, att I ären vise; hvi gifven I då sådana onyttig ting före?
13 Na Zophar el fahk, “Pa inge luman akkeok ma God El oru Nu sin mwet ma koluk ac sulallal uh.
Detta är en ogudaktig menniskos lön när Gudi, och de tyranners arf, som de af dem Allsmägtiga få skola.
14 Finne pus wen natulos, A elos nukewa ac fah anwukla ke mweun; Pacl nukewa ac sufalla mwe mongo nun tulik natulos.
Om han får mång barn, så skola de höra svärdet till; och hans afföda skall icke af bröd mätt varda.
15 Elos su painmoulla liki mweun, ac fah misa ke mas upa, Ac finne mutan katinmas kialos uh, ac tia pac asor kaclos.
Hans återlefde skola i dödenom begrafne varda, och hans enkor skola intet gråta.
16 Sie mwet koluk ac ku in oasr ipin silver puspis lal liki ma el ku in oakla, Ac pukanten nuknuk lal liki ma el enenu;
Om han samkar penningar tillhopa såsom stoft, och tillreder sig kläder såsom ler,
17 Tusruktu, kutuna mwet wo sayel pa ac nukum nuknuk inge, Ac kutuna mwet suwoswos pa ac eis silver inge.
Så skall han väl tillredat; men den rättfärdige skall kläda sig deruti, och den oskyldige skall utskifta penningarna.
18 Mwet koluk uh ac musai lohm selos munasna, oana ahng lun pwepenu uh, Ku oana lac lohm sin mwet foko ma karingin ima uh.
Han bygger sitt hus såsom en spindel, såsom en väktare gör sig ett skjul.
19 Tusruktu pacl se in moul lalos elos ac mau ona in kasrpalos, A ke elos ac ngutalik, kasrup lalos uh wanginla.
När den rike nedläggs, skall han intet få med sig; han skall upplåta sin ögon, och finna intet.
20 Mwe aksangeng fah toki nu faclos oana sie sronot; Ac sie paka fah tuhyak ke fong ac okulosla.
Honom skall öfverfalla förskräckelse såsom vatten; om nattena skall stormväder taga honom bort;
21 Eng kutulap ac fah pokolosla liki lohm selos;
Östanväder skall föra honom bort, att han skall förgås; och oväder skall drifva honom af hans rum.
22 Ac fah tuyang nu faclos arulana upa Ke elos ac srike ke kuiyalos in kaingla.
Detta skall han låta komma öfver honom, och skall intet skona honom; allt skall det gå honom ifrå hända.
23 Eng uh ac fah ngirngir ac isrunulos ke elos kasrusr, Ac aksangengyalos lucng me.
Man skall klappa händer tillhopa öfver honom, och hvissla öfver honom, der han varit hafver.

< Job 27 >