Lementesen-Zavi Krafa 3

1 Ra Anumzamo'a arimpa ahenanteno, knaza namino nazeri haviza hige'na, tusi natama kria zana nagra ke'noe.

Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.

2 Ana nehuno narotago higena, hanimpi tavira omane'nea kante vu'noe.

Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.

3 Tamagerfa huno maka zupa nagrike'za nazeri haviza huvava huno nevuno, mago'a vahera anara osu'ne.

Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.

4 Ama navufga nazeri navesra nehuno, navufga nazeri haviza nehuno zaferinani'aramina ruhantagi'ne.

Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.

5 Knaza atregeno eno eme nazeri kanegigeno, hazenke zamo'a maka kaziga nazeri kagi'ne.

Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.

6 Korapa'ma fri'za vu'naza vahe'mo'zama hanimpima mani'nazaza huno, natrege'na hanimpi mani'noe.

Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.

7 Tusi'a vihu kegina huno nazeri agu'atege'na, anampintira atre'na atiorami'noe. Ana nehuno seni nofiteti nagia nazampina kinarente'ne.

Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.

8 Nazama hinogu'ma Anumzamofontega nunamuna hu'na antahige'noanagi, krafa keni'a eri atre'ne.

Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.

9 Kama vunaku'ma hua kampina Anumzamo'a ra have ome anteno rehiza nehuno, vunaku'ma huankana eri kazakinkazoko hige'na haviza hu'nea kante vu'noe.

Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.

10 Beamo'o laionimo'o afi zaga azerinaku kafo anteno maniaza huno, Ra Anumzamo'a nazeri haviza hunaku kafonteno mani'neno,

Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.

11 navazuhu kanti atreno, laionimo nehiaza huno navufga tagnataganu vaziteno, natrege'na vahe'mo'a eme naza osige'na mase'noe.

Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.

12 Anumzamo'a keve'a atifi erinteteno, avazuhu krarapeno nahenaku krinkenke hu'ne.

Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.

13 Ana huteno keve'areti tumoni'a ahetane'ne.

Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.

14 Maka nagri vahe'mo'zama nenage'za tusi nagiza re'naze. Ana nehu'za amnea omani'za maka zupa zagame nehu'za ana zagamepi kiza zokago ke hunante vava hu'naze.

Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.

15 Rama'a knazanteti nagu'afina antevi'neteno, aka trazanteti tro hu'naza ti namige'na ne'noe.

Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.

16 Anumzamo'a ne'onse haverami nagipina eri hatrentege'na navera ani futagi'noe. Ana nehugeno kugusopa hatreno nagofetu ante'ne.

Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.

17 Arimpa fruma huno mani'zana nomanizanifina omanegeno, knare huno musema huno mani'zankura nagekani'noe.

Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.

18 Ana hige'na amanage hu'noe, hanaveni'a omanegeno, Ra Anumzamofonkuma amuhama nehuazana huonantegahie hu'na antahi'noe.

Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.

19 Hagi nagrama ranknazama eri'noa zamo'ene vahe moparegama kraga vahe kna'ma hu'na vano vanoma hu'noa zamo'enena, mago aka tima neazama hu'noa zana nagera okani'ne.

Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.

20 Maka zupa ana zanku'ma nagesa nentahugeno'a, nagu'amo'a kna nehigeno havizantfa hu'ne.

Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.

21 E'ina hu'neanagi mago zanku nagesa nentahi'na, amuhara nehue.

Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.

22 Ra Anumzamo'ma avesiranteno knare'ma hunerantea avesi'zamo'a, tamagerfa huno vagaore mevava nehie. Na'ankure agri asunkuzamo'a vagaore meno nevie.

Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;

23 Maka nanterana Anumzamoka kagri kasunku zamo'a egasefa huvava nehiankino, hugahuema hunka hu'nana zama nehana kavukvazamo'a tusi zankerfa me'ne.

Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.

24 Nagra'ma nagesa antahuana, Agra nagri Ra Anumza mani'negu nagra Agriteke amuhara huntegahue.

Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.

25 Ra Anumzamo'a agrite'ma amuha'ma nehu'za, zamagu'areti'ma hu'za agriku'ma nehakaza vahera zamazeri knare nehie.

Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.

26 Akoheno avega anteno mani'nenigeno Ra Anumzamo'ma ete agu'vazino avre avu'ava zamo'a knare hu'ne.

Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.

27 Nahezavema mani'nesire'ma knazama eri'zamo'a, e'i knare hu'ne.

Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;

28 Ra Anumzamo'ma mago vahe'ma knazama neminigeno'a, anazankura keaga osu agraku akoheno manino.

Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;

29 Anama nehanigeno keaga osu agra avufgama anteramino kugusopafima mani'nesigeno, negeno azama hunaku'ma hanuno'a aza hugahie.

Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;

30 Hagi mago vahemo'ma ameragente'ma rupro huminaku'ma nehanigeno'a, amne ante vivi hu'nesnigeno rupro humina, agra amne agazea erigahie.

Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.

31 Na'ankure Ra Anumzamo'a mago vahera amagena humi vava huno ovugahie.

Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;

32 Ra Anumzamo'a vahera knazana amigahianagi, Agra vaga ore mevava avesi zama'agu nentahino, avesinezmanteno knare avu'ava hunezmante.

Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.

33 Ra Anumzamo'ma knazama atregeno eno vahe'ma zamazeri havizama nehiana, Agra'a anaza hunakura nosie.

Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;

34 Hanki vahe'mo'zama kina vahe'ma zamazeri havizama huge,

Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;

35 mago vahe'mo'ma Marerisa Anumzamofo avure'ma fatgo avu'ava'ma nehanigeno'ma, haviza hane huno'ma huntege,

Och låta deras sak för Gudi orätta vara;

36 keagare'ma oti zupama havige hu'za zamazeri havizama nehaza avu'ava zanku'enena Ra Anumzamo'a ave'nosie.

Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.

37 Ra Anumzamo'ma osu'nenia nanekerera, iza agra'a avesitera mago zana eri forera hugahie?

Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;

38 Ra Anumzana Marerisa Anumzamo'a Agra agipinti huama huno, knare zane havi zanena forera huo huno higeno forera nehie.

Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?

39 Ofri kasefa'ma huno mani'nesnia vahe'mo'a, agri kumi'mofo nonama huno azeri havizama hania zankura ke hakarea osino.

Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.

40 Hagi tagrama nehuna tavutavara rezaganeta ke so'e huteta, ana tavutva zampintira ete rukrahe huta Ra Anumzamofontega esanune.

Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.

41 Hanki tagu'areti huta tazana erisga nehuta, monafinkama mani'nea Anumzamofontega amanage huta nunamuna hugahune,

Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.

42 tagra kumi huta kagrira tamefi hugamunkenka, kumitia atre orante'nane.

Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;

43 Kagrira karimpa ahe'zamo'a avitegenka, kasunkura hunka oratrenka tavaririnka tahe fri'nane.

Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.

44 Kagrira tusi hampomo refitegenka mani'nanketa, nunamuna hu'nonanagi tagri nunamumo'a kagritera ovu'ne.

Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.

45 Tagrira tatranketa vahe moparega vano nehunke'za, amne zama hiaza hu'za tage so'ea osu'naze.

Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.

46 Maka ha' vahetimo'za huhaviza hurante'naze.

Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.

47 Anama hazageta koro hu'none. Na'ankure tagesa ontahuna hazenke zamo eme tazeri havizantfa hu'ne.

Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.

48 Knazamo'ma eno nagri vahe'ma eme zamazeri havizama hiazama negogeno'a, navunumo'a tima eviankna huno,

Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.

49 navufintira navunura hu vava nehie.

Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;

50 Ana zavira ontagane ate vava nehanugeno, Ra Anumzamo'a monafinti kefenka ateno nagegahie.

Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.

51 Jerusalemi rankumanifi a'neneramima, ha' vahe'mo'zama eme zamazeri havizama hazazama negogeno'a, tumonimo'a netanegeno nagu'amo'a havizantfa hu'ne.

Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.

52 Nagra mago havizana osu'noanagi, ha' vahe'nimo'za namama ahenakuma rotago'ma hazaza hu'za nagene re'naze.

Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.

53 Zamagra nahe'za nagrira kerifi eri nevazi'za, ana kerigana havenu refite'naze.

De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.

54 Ana hazageno timo nazeri nakari'aza higena, nagra frigahue hu'na antahi'noe.

De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.

55 Ana kerifima mani'nofintira Ra Anumzamoka kagra naza huogu kagri kagia ahe'na nunamuna nehue.

Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;

56 Hagi Kagra nunamu keni'a nentahinanki, kagesa renkani oro.

Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.

57 Hagi nazama huogu'ma kema hugenka Kagra nagrite erava'o nehunka, korora osuo hunka nasami'nane.

Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.

58 Ra Anumzamoka keagani'a refko hunka nentahinka nagu'vazinke'na knare hu'na mani'noe.

Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.

59 Ra Anumzamoka nagri'ma hazenkema eme nami'naza vahera hago kenka antahinka hu'nane. Ana hu'nananki nagri kaziga antenka agra fatgo hu'ne hunka ana vahera keaga huzmanto.

Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.

60 Ana vahe'mo'zama nagri'ma nazeri havizama hunaku'ma, maka keagama retro'ma hu'nazana hago ke'nane.

Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.

61 Hagi ana vahe'mo'zama kiza zokago kema hunenante'za, nagri'ma nazeri haviza hu kema anakiza nanekea Ra Anumzamoka hago antahi'nane.

Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;

62 Ha' vaheni'amo'za maka zupa, nagri'ma nazeri havizama hanaza nanekea, zamagira magopi ante'neza sumisumi hu'za keaga huvava nehaze.

Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.

63 Manizafina zagamepi erinte'za kiza zokago zagame ke hunante'naze.

Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.

64 Ra Anumzamoka ana vahe'mo'zama hu'naza havi zamavu'zamava negenka, mizana zamitere hugahane.

Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.

65 Ana vahe'mokizmi zamagu'a eri hankavetige'za, sifnafi maniho.

Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.

66 Ana vahera Kagra krimpa ahenezmantenka, zamarotago hunka zamahe hana huge'za, Ra Anumzamoka mopamofo agofetura omanitfa hiho.

Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.