ヨブ 記 32
1 ヨブみづから見て己の正義とするに因て此三人の者之に答ふる事を止む
Då vände de tre män åter att svara Job; efter han höll sig rättfärdigan.
2 時にラムの族ブジ人バラケルの子エリフ怒を發せり ヨブ神よりも己を正しとするに因て彼ヨブにむかひて怒を發せり
Men Elihu, Baracheels son, af Bus af Kams slägte, vardt vreder uppå Job, att han höll sina själ rättfärdigare än Gud.
3 またヨブの三人の友答ふるに詞なくして猶ヨブを罪ありとせしによりて彼らにむかひて怒を發せり
Ock vardt han vred uppå de tre hans vänner, att de intet svar funno, och dock fördömde Job.
4 エリフはヨブに言ふことをひかへて俟をりぬ 是は自己よりも彼等年老たればなり
Ty Elihu hade bidt, så länge de hade talat med Job, efter de voro äldre än han.
5 茲にエリフこの三人の口に答ふる詞の有ざるを見て怒を發せり
Derföre, då, han såg, att intet svar var i de tre mäns mun, vardt han vred.
6 ブジ人バラケルの子エリフすなはち答へて曰く 我は年少く汝等は年老たり是をもて我はばかりて我意見をなんぢらに陳ることを敢てせざりき
Och så svarade Elihu, Baracheels son, af Bus, och sade: Jag är ung, och I ären gamle, derföre hafver jag skytt, och fruktat bevisa min konst på eder.
7 我意へらく日を重ねたる者宜しく言を出すべし 年を積たる者宜しく智慧を教ふべしと
Jag tänkte: Låt åren tala, och åldren bevisa vishet.
8 但し人の衷には靈あり 全能者の氣息人に聰明を與ふ
Men anden är i menniskone, och dens Allsmägtigas Ande gör henne förståndiga.
9 大なる人すべて智慧あるに非ず 老たる者すべて道理に明白なるに非ず
Mästarena äro icke de visaste, och de gamle förstå icke hvad rätt är.
10 然ば我言ふ 我に聽け 我もわが意見を陳べん
Derföre vill jag ock tala; hör härtill, jag vill ock bevisa mina konst.
11 視よ我は汝らの言語を俟ち なんぢらの辯論を聽き なんぢらが言ふべき言語を尋ね盡すと待り
Si, jag hafver bidt, medan I talat hafven; jag hafver gifvit akt på edart förstånd, tilldess I hafven gjort en ända på edart tal.
12 われ細に汝らに聽しが汝らの中にヨブを駁折る者一人も無く また彼の言詞に答ふる者も無し
Och jag hafver haft akt uppå eder, och si, ingen är ibland eder, som Job straffa, eller till hans ord svara kan.
13 おそらくは汝等いはん 我ら智慧を見得たり 彼に勝つ者は唯神のみ 人は能はずと
I mågen tilläfventyrs säga: Vi hafve drabbat på vishetena, att Gud hafver bortkastat honom, och ingen annar.
14 彼はその言語を我に向て發さざりき 我はまた汝らの言ふ所をもて彼に答へじ
Det talet gör mig icke fyllest; jag vill intet svara honom, efter som I taladen.
15 彼らは愕きて復答ふる所なく 言語かれらの衷に浮ばず
Ack! de uppgifvas, och kunna intet mer svara; de kunna intet mer tala.
16 彼等ものいはず立とどまりて重ねて答へざればとて我あに俟をるべけんや
Efter jag nu bidt hafver, och de kunna intet tala; förty de stå tyste, och svara intet mer;
17 我も自らわが分を答へわが意見を吐露さん
Vill jag dock svara min part, och bevisa mina konst;
18 我には言滿ち わが衷の心しきりに迫る
Ty jag är så full med ordom, att min ande ängslas i minom buk.
19 わが腹は口を啓かざる酒のごとし 新しき皮嚢のごとく今にも裂んとす
Si, min buk är såsom must, dem tilltäppt är, hvilken ny fat sönderslår.
20 われ説いだして胸を安んぜんとす われ口を啓きて答へん
Jag måste tala, att jag må få andas; jag måste upplycka mina läppar och svara.
21 かならず我は人に偏らず 人に諂はじ
Jag vill på ingens person se, och ingo mennisko till vilja tala;
22 我は諂ふことを知ず もし諂はば我の造化主ただちに我を絶たまふべし
Förty jag vet icke, om jag så gjorde, om min skapare innan en kort tid mig borttagandes vorde.
