伝道者の書 10
1 死し蝿は和香者の膏を臭くしこれを腐らす 少許の愚癡は智能と尊榮よりも重し
Onda flugor förderfva goda salvo; derföre är dårskap stundom bättre än vishet och ära.
2 智者の心はその右に愚者の心はその左に行くなり
Ty dens visas hjerta är på hans högra hand; men dens galnas hjerta är på hans venstra.
3 愚者は出て途を行にあたりてその心たらず自己の愚なることを一切の人に告ぐ
Och ändå att den galne sjelf galen är i sin anslag, håller han likväl alla för galna.
4 君長たる者汝にむかひて腹たつとも汝の本處を離るる勿れ温順は大なる愆を生ぜしめざるなり
Derföre, om ens väldigs mans trug hafver framgång emot din vilja, så gif dig icke öfver; ty unddraga stillar mycket ondt.
5 我日の下に一の患事あるを見たり是は君長たる者よりいづる過誤に似たり
Det är ännu en usel ting, som jag såg under solene, nämliga oförstånd, det ibland de väldiga allmänneligit är;
6 すなはち愚なる者高き位に置かれ貴き者卑き處に坐る
Att en dåre sitter i stora värdighet, och de rike sitta nedre.
7 我また僕たる者が馬に乗り王侯たる者が僕のごとく地の上に歩むを観たり
Jag såg tjenare på hästar, och Förstar gå till fots, såsom tjenare.
8 坑を据る者はみづから之におちいり石垣を毀つ者は蛇に咬れん
Men den ena grop grafver, han skall sjelf falla deruti; och den en gård rifver, honom skall stinga en orm.
9 石を打くだく者はそれがために傷を受け木を割る者はそれがために危難に遭ん
Den der stenar bortvältar, han skall hafva der mödo med; den som ved klyfver, han varder sargad deraf.
10 鐵の鈍くなれるあらんにその刃を磨ざれば力を多く之にもちひざるを得ず 智慧は功を成に益あるなり
Då ett jern slött varder, och mister skarphetena, så måste man med mödo hvässat igen; alltså följer ock visdom efter flit.
11 蛇もし呪術を聴ずして咬ば呪術師は用なし
En lackare är icke bättre än en orm, som obesvoren stinger.
12 智者の口の言語は恩徳あり 愚者の唇はその身を呑ほろぼす
De ord, som gå af ens vis mans mun, äro täckelig; men ens dåras läppar uppsvälja honom.
13 愚者の口の言は始は愚なり またその言は終は狂妄にして惡し
Begynnelsen på hans ord är dårskap, och änden är skadelig galenskap.
14 愚者は言詞を衆くす 人は後に有ん事を知ず 誰かその身の後にあらんところの事を述るを得ん
En dåre hafver mång ord; ty menniskan vet icke hvad varit hafver; och ho vill säga henne, hvad efter henne komma skall?
15 愚者の労苦はその身を疲らす彼は邑にいることをも知ざるなり
De dårars arbete varder dem svårt, efter man icke vet gå in i staden.
16 その王は童子にしてその侯伯は朝に食をなず國よ 汝は禍なるかな
Ve dig, land, hvilkets Konung barn är, och hvilkets Förstar bittida äta.
17 その王は貴族の子またその侯伯は酔樂むためならず力を補ふために適宜き時に食をなす國よ 汝は福なるかな
Väl är dig, land, hvilkets Konung ädla är, och hvilkets Förstar äta i rättom tid, till styrko, och icke till vällust.
18 懶惰ところよりして屋背は落ち 手を垂をるところよりして家屋は漏る
Ty för lättjas skull förfalla bjelkarna, och för försummeliga händers skull varder huset drypande.
19 食事をもて笑ひ喜ぶの物となし洒をもて決樂を取れり 銀子は何事にも應ずるなり
Det våller, att de bereda bröd till vällust, och vinet måste glädja de lefvande, och penningen måste dem allt uträtta.
20 汝心の中にても王たる者を詛ふなかれ また寝室にても富者を詛なかれ 天空の鳥その聲を傳へ羽翼ある者その事を布べければなり
Banna icke Konungenom i ditt hjerta, och banna icke dem rika i dinom sängakammar; ty foglarna under himmelen föra dina röst, och de der vingar hafva, säga det efter.
