Giobbe 11

1 Allora Zofar il Naamatita prese la parola e disse:

Då svarade Zophar af Naema, och sade:

2 A tante parole non si darà risposta? O il loquace dovrà aver ragione?

När en hafver länge talat, måste han ock icke höra? Eller skall en sqvallrare alltid hafva rätt?

3 I tuoi sproloqui faranno tacere la gente? Ti farai beffe, senza che alcuno ti svergogni?

Måste man tiga för dig allena, att du försmäder, och ingen skall genhöfta dig?

4 Tu dici: «Pura è la mia condotta, io sono irreprensibile agli occhi di lui».

Du säger: Min lärdom är ren, och klar är jag för din ögon.

5 Tuttavia, volesse Dio parlare e aprire le labbra contro di te,

Ack! att Gud talade med dig, och uppläte sina läppar;

6 per manifestarti i segreti della sapienza, che sono così difficili all'intelletto, allora sapresti che Dio ti condona parte della tua colpa.

Och tedde dig hvad han ännu hemliga vet; ty han hade ännu väl mer med dig; på det att du måtte veta, att han icke tänker på alla dina synder.

7 Credi tu di scrutare l'intimo di Dio o di penetrare la perfezione dell'Onnipotente?

Menar du, att du vetst så mycket som Gud vet; och vill alltså fullkomliga råkat, såsom den Allsmägtige?

8 E' più alta del cielo: che cosa puoi fare? E' più profonda degli inferi: che ne sai? (Sheol h7585)

Han är högre än himmelen, hvad vill du göra? djupare än helvetet, huru kan du kännan? (Sheol h7585)

9 Più lunga della terra ne è la dimensione, più vasta del mare.

Längre än jorden, och bredare än hafvet.

10 Se egli assale e imprigiona e chiama in giudizio, chi glielo può impedire?

Om han all ting omvände eller fördolde, eller kastade dem i en hop, ho vill förmena honom det?

11 Egli conosce gli uomini fallaci, vede l'iniquità e l'osserva:

Han känner de fåfängeliga män, och ser odygdena, och skulle han icke förståt?

12 l'uomo stolto mette giudizio e da ònagro indomito diventa docile.

En fåfängelig man högmodas, och en född menniska vill vara såsom en ung vildåsne.

13 Ora, se tu a Dio dirigerai il cuore e tenderai a lui le tue palme,

Hade du ställt ditt hjerta ( till Gud ), och uppräckt dina händer till honom;

14 se allontanerai l'iniquità che è nella tua mano e non farai abitare l'ingiustizia nelle tue tende,

Hade du långt ifrå dig bortkastat missgerningena, som är i din hand, att ingen orätt hade bott i dine hyddo;

15 allora potrai alzare la faccia senza macchia e sarai saldo e non avrai timori,

Så måtte du upplyft ditt ansigte utan last, och vorde fast ståndandes, och intet fruktandes.

16 perché dimenticherai l'affanno e te ne ricorderai come di acqua passata;

Så vorde du ock förgätandes uselhetena, och såsom det vattnet, som framlupet är, komme du det icke ihåg;

17 più del sole meridiano splenderà la tua vita, l'oscurità sarà per te come l'aurora.

Och din lifstid vorde uppgångandes såsom en middag, och vorde skinandes såsom en morgon.

18 Ti terrai sicuro per ciò che ti attende e, guardandoti attorno, riposerai tranquillo.

Och du måtte förtrösta dig, att hopp vore på färde; och vorde med rolighet kommandes i grafvena.

19 Ti coricherai e nessuno ti disturberà, molti anzi cercheranno i tuoi favori.

Och du skulle lägga dig, och ingen skulle rädda dig; och månge skulle knekta dig.

20 Ma gli occhi dei malvagi languiranno, ogni scampo è per essi perduto, unica loro speranza è l'ultimo respiro!

Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta, och skola icke undkomma kunna; ty deras hopp skall fela deras själ.