< תהילים 95 >
לכו נרננה ליהוה נריעה לצור ישענו | 1 |
Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.
נקדמה פניו בתודה בזמרות נריע לו | 2 |
Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.
כי אל גדול יהוה ומלך גדול על-כל-אלהים | 3 |
Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.
אשר בידו מחקרי-ארץ ותועפת הרים לו | 4 |
Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;
אשר-לו הים והוא עשהו ויבשת ידיו יצרו | 5 |
hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.
באו נשתחוה ונכרעה נברכה לפני-יהוה עשנו | 6 |
Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.
כי הוא אלהינו-- ואנחנו עם מרעיתו וצאן ידו היום אם-בקלו תשמעו | 7 |
Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.
אל-תקשו לבבכם כמריבה כיום מסה במדבר | 8 |
O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,
אשר נסוני אבותיכם בחנוני גם-ראו פעלי | 9 |
där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.
ארבעים שנה אקוט בדור-- ואמר עם תעי לבב הם והם לא-ידעו דרכי | 10 |
I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.»
אשר-נשבעתי באפי אם-יבאון אל-מנוחתי | 11 |
Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»