< איוב 5 >
קרא-נא היש עונך ואל-מי מקדשים תפנה | 1 |
Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?
כי-לאויל יהרג-כעש ופתה תמית קנאה | 2 |
Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.
אני-ראיתי אויל משריש ואקוב נוהו פתאם | 3 |
Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.
ירחקו בניו מישע וידכאו בשער ואין מציל | 4 |
Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
אשר קצירו רעב יאכל--ואל-מצנים יקחהו ושאף צמים חילם | 5 |
Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
כי לא-יצא מעפר און ומאדמה לא-יצמח עמל | 6 |
Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;
כי-אדם לעמל יולד ובני-רשף יגביהו עוף | 7 |
nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
אולם--אני אדרש אל-אל ואל-אלהים אשים דברתי | 8 |
Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
עשה גדלות ואין חקר נפלאות עד-אין מספר | 9 |
åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
הנתן מטר על-פני-ארץ ושלח מים על-פני חוצות | 10 |
åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
לשום שפלים למרום וקדרים שגבו ישע | 11 |
när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
מפר מחשבות ערומים ולא-תעשנה ידיהם תשיה | 12 |
Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
לכד חכמים בערמם ועצת נפתלים נמהרה | 13 |
han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
יומם יפגשו-חשך וכלילה ימששו בצהרים | 14 |
mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
וישע מחרב מפיהם ומיד חזק אביון | 15 |
Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
ותהי לדל תקוה ועלתה קפצה פיה | 16 |
Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
הנה אשרי אנוש יוכחנו אלוה ומוסר שדי אל-תמאס | 17 |
Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
כי הוא יכאיב ויחבש ימחץ וידו תרפינה | 18 |
Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
בשש צרות יצילך ובשבע לא-יגע בך רע | 19 |
Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
ברעב פדך ממות ובמלחמה מידי חרב | 20 |
I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
בשוט לשון תחבא ולא-תירא משד כי יבוא | 21 |
När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
לשד ולכפן תשחק ומחית הארץ אל-תירא | 22 |
Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;
כי עם-אבני השדה בריתך וחית השדה השלמה-לך | 23 |
ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.
וידעת כי-שלום אהלך ופקדת נוך ולא תחטא | 24 |
Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
וידעת כי-רב זרעך וצאצאיך כעשב הארץ | 25 |
Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.
תבוא בכלח אלי-קבר כעלות גדיש בעתו | 26 |
I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
הנה-זאת חקרנוה כן-היא שמענה ואתה דע-לך | 27 |
Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.