איוב 39
| הידעת--עת לדת יעלי-סלע חלל אילות תשמר | 1 |
Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?
| תספר ירחים תמלאנה וידעת עת לדתנה | 2 |
Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?
| תכרענה ילדיהן תפלחנה חבליהם תשלחנה | 3 |
De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.
| יחלמו בניהם ירבו בבר יצאו ולא-שבו למו | 4 |
Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.
| מי-שלח פרא חפשי ומסרות ערוד מי פתח | 5 |
Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;
| אשר-שמתי ערבה ביתו ומשכנותיו מלחה | 6 |
Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?
| ישחק להמון קריה תשאות נגש לא ישמע | 7 |
Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.
| יתור הרים מרעהו ואחר כל-ירוק ידרוש | 8 |
Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.
| היאבה רים עבדך אם-ילין על-אבוסך | 9 |
Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?
| התקשר-רים בתלם עבתו אם-ישדד עמקים אחריך | 10 |
Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?
| התבטח-בו כי-רב כחו ותעזב אליו יגיעך | 11 |
Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?
| התאמין בו כי-ישוב (ישיב) זרעך וגרנך יאסף | 12 |
Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?
| כנף-רננים נעלסה אם-אברה חסידה ונצה | 13 |
Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;
| כי-תעזב לארץ בציה ועל-עפר תחמם | 14 |
Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.
| ותשכח כי-רגל תזורה וחית השדה תדושה | 15 |
Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.
| הקשיח בניה ללא-לה לריק יגיעה בלי-פחד | 16 |
Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;
| כי-השה אלוה חכמה ולא-חלק לה בבינה | 17 |
Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.
| כעת במרום תמריא תשחק לסוס ולרכבו | 18 |
På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.
| התתן לסוס גבורה התלביש צוארו רעמה | 19 |
Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?
| התרעישנו כארבה הוד נחרו אימה | 20 |
Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.
| יחפרו בעמק וישיש בכח יצא לקראת-נשק | 21 |
Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.
| ישחק לפחד ולא יחת ולא-ישוב מפני-חרב | 22 |
Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;
| עליו תרנה אשפה להב חנית וכידון | 23 |
Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.
| ברעש ורגז יגמא-ארץ ולא-יאמין כי-קול שופר | 24 |
Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.
| בדי שפר יאמר האח-- ומרחוק יריח מלחמה רעם שרים ותרועה | 25 |
När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.
| המבינתך יאבר-נץ יפרש כנפו לתימן | 26 |
Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?
| אם-על-פיך יגביה נשר וכי ירים קנו | 27 |
Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene?
| סלע ישכן ויתלנן-- על שן-סלע ומצודה | 28 |
I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum.
| משם חפר-אכל למרחוק עיניו יביטו | 29 |
Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort.
| ואפרחו יעלעו-דם ובאשר חללים שם הוא | 30 |
Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han.
