איוב 15

1 ויען אליפז התימני ויאמר

Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

2 החכם יענה דעת-רוח וימלא קדים בטנו

Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?

3 הוכח בדבר לא-יסכון ומלים לא-יועיל בם

Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?

4 אף-אתה תפר יראה ותגרע שיחה לפני-אל

Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.

5 כי יאלף עונך פיך ותבחר לשון ערומים

Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.

6 ירשיעך פיך ולא-אני ושפתיך יענו-בך

Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.

7 הראישון אדם תולד ולפני גבעות חוללת

Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?

8 הבסוד אלוה תשמע ותגרע אליך חכמה

Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?

9 מה-ידעת ולא נדע תבין ולא-עמנו הוא

Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?

10 גם-שב גם-ישיש בנו-- כביר מאביך ימים

Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.

11 המעט ממך תנחומות אל ודבר לאט עמך

Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?

12 מה-יקחך לבך ומה-ירזמון עיניך

Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,

13 כי-תשיב אל-אל רוחך והצאת מפיך מלין

i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?

14 מה-אנוש כי-יזכה וכי-יצדק ילוד אשה

Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?

15 הן בקדשו לא יאמין ושמים לא-זכו בעיניו

Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;

16 אף כי-נתעב ונאלח איש-שתה כמים עולה

huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!

17 אחוך שמע-לי וזה-חזיתי ואספרה

Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,

18 אשר-חכמים יגידו ולא כחדו מאבותם

vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,

19 להם לבדם נתנה הארץ ולא-עבר זר בתוכם

ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:

20 כל-ימי רשע הוא מתחולל ומספר שנים נצפנו לעריץ

Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.

21 קול-פחדים באזניו בשלום שודד יבואנו

Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.

22 לא-יאמין שוב מני-חשך וצפו (וצפוי) הוא אלי-חרב

Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.

23 נדד הוא ללחם איה ידע כי-נכון בידו יום-חשך

Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.

24 יבעתהו צר ומצוקה תתקפהו כמלך עתיד לכידור

Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.

25 כי-נטה אל-אל ידו ואל-שדי יתגבר

Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;

26 ירוץ אליו בצואר בעבי גבי מגניו

han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;

27 כי-כסה פניו בחלבו ויעש פימה עלי-כסל

han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;

28 וישכון ערים נכחדות--בתים לא-ישבו למו אשר התעתדו לגלים

han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.

29 לא-יעשר ולא-יקום חילו ולא-יטה לארץ מנלם

Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.

30 לא-יסור מני-חשך--ינקתו תיבש שלהבת ויסור ברוח פיו

Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.

31 אל-יאמן בשו נתעה כי-שוא תהיה תמורתו

I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.

32 בלא-יומו תמלא וכפתו לא רעננה

I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.

33 יחמס כגפן בסרו וישלך כזית נצתו

Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.

34 כי-עדת חנף גלמוד ואש אכלה אהלי-שחד

Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.

35 הרה עמל וילד און ובטנם תכין מרמה

Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.