Zabura 38

1 Zabura ta Dawuda. Roƙo ne. Ya Ubangiji, kada ka tsawata mini cikin fushinka ko ka hore ni cikin hasalarka.

En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.

2 Gama kibiyoyinka sun soke ni, hannunka kuma ya fāɗo a kaina.

Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.

3 Saboda hasalarka babu lafiya a jikina; ƙasusuwana ba lafiya saboda zunubina.

Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.

4 Laifofina sun mamaye ni kamar nauyin da ya sha ƙarfin ɗauka.

Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.

5 Miyakuna sun ruɓe suna kuma wari saboda wawancina na zunubi.

Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.

6 An tanƙware ni aka kuma ƙasƙantar da ni; dukan yini ina ta kuka.

Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.

7 Bayana yana fama da zazzaɓi; babu lafiya a jikina.

Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.

8 Na gaji sharkaf an kuma ragargaza ni; ina nishi da wahala a cikin zuciyata.

Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.

9 Dukan bukatata tana a shimfiɗe a gabanka, ya Ubangiji; ajiyar zuciyata ba ta ɓoyuwa daga gare ka.

Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.

10 Zuciyata na bugu, ƙarfina kuma ya ƙare, har ma haske ya rabu da idanuna.

Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.

11 Abokaina da maƙwabtana sun guje ni saboda miyakuna; maƙwabtana ba sa zuwa kusa.

Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.

12 Waɗanda suke neman raina sun sa tarkonsu, waɗanda suke so su cuce ni suna zance lalatar da ni; yini sukutum suna ƙulla mini maƙarƙashiya.

Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.

13 Ni kamar kurma ne, wanda ba ya ji, kamar bebe, wanda ba ya iya buɗe bakinsa.

Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;

14 Na zama kamar mutumin da ba ya ji, wanda bakinsa ba ya iya ba da amsa.

Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.

15 Na dogara gare ka, ya Ubangiji; za ka amsa, ya Ubangiji Allahna.

Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.

16 Gama na ce, “Kada ka bar su su yi farin ciki a kaina ko su yi kirari a kaina sa’ad da ƙafata ta yi santsi.”

Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.

17 Gama ina gab da fāɗuwa, kuma cikin azaba nake kullum.

Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.

18 Na furta laifina; na damu da zunubina.

Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.

19 Da yawa ne masu gāba da ni da ƙarfi; waɗanda suke kina ba dalili sun yi yawa.

Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.

20 Waɗanda suke sāka alherina da mugunta, suna cin zarafina sa’ad da nake bin abin da yake daidai.

Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.

21 Ya Ubangiji, kada ka yashe ni; kada ka yi nesa da ni, ya Allahna.

Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.

22 Zo da sauri ka taimake ni, Ya Ubangiji Mai Cetona.

Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.