< Zabura 122 >
1 Waƙar haurawa. Ta Dawuda. Na yi farin ciki tare da waɗanda suka ce da ni, “Bari mu tafi gidan Ubangiji.”
En visa Davids i högre choren. Jag glädes i det mig sagdt är, att vi skole gå in uti Herrans hus;
2 Ƙafafunmu suna tsaye a ƙofofinki, ya Urushalima.
Och att våre fötter skola stå i dinom portom, Jerusalem.
3 An gina Urushalima kamar birnin da aka yi a harhaɗe wuri guda.
Jerusalem är bygdt, att det skall vara en stad, der man tillsammankomma skall;
4 A can ne kabilu suke haurawa, kabilan Ubangiji, don su yabi sunan Ubangiji bisa ga farillan da aka ba wa Isra’ila.
Dit slägterna uppgå skola, nämliga Herrans slägter, till att predika Israels folke, till att tacka Herrans Namne.
5 A can kursiyoyin shari’a yake tsaye, kursiyoyin gidan Dawuda.
Ty der äro satte stolar till doms, Davids hus stolar.
6 Ku yi addu’a don salamar Urushalima, “Bari waɗanda suke ƙaunarki su zauna lafiya.
Önsker Jerusalem lycko; dem gånge väl, som dig älska.
7 Bari salama ta kasance a katangarki zaman lafiya kuma a fadodinki.”
Frid vare innan dina murar, och lycka i dina palats.
8 Saboda’yan’uwana da kuma abokaina, zan ce, “Salama tă kasance tare da ke.”
För mina bröders och fränders skull vill jag dig frid önska.
9 Saboda gidan Ubangiji Allahnmu, zan nemi wadatarki.
För Herrans vår Guds hus skull vill jag ditt bästa söka.