Job 33
1 Doch höre nun, Hiob, meine Rede, und fasse alle meine Worte!
Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.
2 Siehe doch, ich öffne meinen Mund, es redet die Zunge an meinem Gaumen;
Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.
3 Meine Reden kommen aus aufrichtigem Herzen, und meine Lippen sprechen lautere Wahrheit aus.
Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.
4 Der Geist Gottes hat mich gemacht, und der Odem des Allmächtigen belebt mich.
Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.
5 Kannst du es, so widerlege mich; rüste dich, tritt vor mich hin!
Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.
6 Siehe, ich stehe zu Gott, gleich wie du; auch ich bin vom Lehm genommen.
Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.
7 Siehe, Furcht vor mir soll dich nicht schrecken, und ich will dir nicht lästig sein.
Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.
8 Nun hast du vor meinen Ohren gesagt, und ich habe deine eigenen Worte gehört:
Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:
9 «Rein bin ich, ohne Vergehen, unbefleckt und ohne Schuld!
»Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;
10 Siehe, er erfindet Beschuldigungen gegen mich, er hält mich für seinen Feind;
men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.
11 er legt meine Füße in den Stock und lauert auf alle meine Schritte.»
Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar.»
12 Siehe, das sagst du nicht mit Recht, darauf muß ich dir antworten; denn Gott ist größer als der Mensch.
Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.
13 Warum haderst du denn mit ihm, da er doch keine seiner Taten zu verantworten hat?
Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?
14 Sondern Gott redet einmal und zum zweitenmal, aber man beachtet es nicht.
Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.
15 Im Traum, im Nachtgesicht, wenn tiefer Schlaf die Menschen befällt und sie in ihren Betten schlafen,
I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,
16 da öffnet er das Ohr der Menschen und besiegelt seine Warnung an sie,
då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,
17 damit der Mensch von seinem Tun abstehe und er den Mann vor Übermut beschütze,
när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.
18 daß er seine Seele von der Grube zurückhalte, und sein Leben, daß er nicht renne ins Geschoß.
Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.
19 Er züchtigt ihn mit Schmerzen auf seinem Lager, ein hartes Gericht geht über seinen Leib,
Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.
20 daß ihm das Brot zum Ekel wird, seiner Seele die Lieblingsspeise;
Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.
21 sein Fleisch schwindet dahin, man sieht es nicht mehr, und seine Gebeine, die man sonst nicht sah, werden bloß;
Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.
22 seine Seele naht sich der Grube und sein Leben den Todesmächten.
Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.
23 Wenn es dann für ihn einen Engel gibt, einen Mittler, einen aus Tausenden, der dem Menschen verkündigt seine Gerechtigkeit;
Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,
24 wenn er sich über ihn erbarmt und spricht: «Erlöse ihn, daß er nicht zur Grube hinabfahre; ich habe ein Lösegeld gefunden!»
då förbarmar Gud sig över henne och säger; »Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått.»
25 Alsdann wird sein Fleisch wieder grünen von Jugendfrische, er wird wiederkehren zu den Tagen seiner Jugend;
Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.
26 er wird zu Gott bitten, der wird ihm gnädig sein, ihn sein Angesicht mit Jauchzen sehen lassen und dem Menschen seine Gerechtigkeit wiedergeben.
När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.
27 Er wird singen vor den Menschen und sagen: Ich hatte gesündigt und das Recht verkehrt; aber er hat mir nicht vergolten nach Verdienst;
Så får denne då sjunga inför människorna och säga: »Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;
28 er hat meine Seele erlöst, daß sie nicht in die Grube gefahren ist, so daß mein Leben das Licht wieder sieht!
ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset.»
29 Siehe, dies alles tut Gott zwei oder dreimal mit dem Menschen,
Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,
30 daß er seine Seele vom Verderben herumhole und ihn erleuchte mit dem Lichte der Lebendigen.
till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.
31 Merke auf, Hiob, höre mir zu, schweige, und ich will reden!
Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.
32 Hast du aber Worte, so antworte mir, sage her, denn ich wünsche deine Rechtfertigung;
Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.
33 wo aber nicht, so höre mir zu, schweige, und ich will dich Weisheit lehren!
Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.
