Sprueche 8
1 Rufet nicht die Weisheit und die Klugheit läßt sich hören?
Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
2 Öffentlich am Wege und an der Straße stehet sie.
Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
3 An den Toren bei der Stadt, da man zur Tür eingehet, schreiet sie:
Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
4 O ihr Männer, ich schreie zu euch und rufe den Leuten!
Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
5 Merket, ihr Albernen, den Witz; und ihr Toren, nehmet es zu Herzen!
Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
6 Höret, denn ich will reden, was fürstlich ist, und lehren, was recht ist.
Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
7 Denn mein Mund soll die Wahrheit reden, und meine Lippen sollen hassen, das gottlos ist.
Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
8 Alle Reden meines Mundes sind gerecht; es ist nichts Verkehrtes noch Falsches drinnen.
Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
9 Sie sind alle gleichaus denen, die sie vernehmen, und richtig denen, die es annehmen wollen.
De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
10 Nehmet an meine Zucht lieber denn Silber und die Lehre achtet höher denn köstlich Gold.
Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
11 Denn Weisheit ist besser denn Perlen, und alles, was man wünschen mag, kann ihr nicht gleichen.
Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
12 Ich, Weisheit, wohne bei dem Witz und ich weiß guten Rat zu geben.
Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
13 Die Furcht des HERRN hasset das Arge, die Hoffart, den Hochmut und bösen Weg, und bin feind dem verkehrten Munde.
Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
14 Mein ist beides, Rat und Tat; ich habe Verstand und Macht.
Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
15 Durch mich regieren die Könige und die Ratsherren setzen das Recht.
Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
16 Durch mich herrschen die Fürsten und alle Regenten auf Erden.
Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
17 Ich liebe, die mich lieben; und die mich frühe suchen, finden mich.
Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
18 Reichtum und Ehre ist bei mir, wahrhaftig Gut und Gerechtigkeit.
Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
19 Meine Frucht ist besser denn Gold und fein Gold und mein Einkommen besser denn auserlesen Silber.
Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
20 Ich wandle auf dem rechten Wege, auf der Straße des Rechts,
På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
21 daß ich wohl berate, die mich lieben und ihre Schätze voll mache.
till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
22 Der HERR hat mich gehabt im Anfang seiner Wege; ehe er was machte, war ich da.
HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
23 Ich bin eingesetzt von Ewigkeit, von Anfang vor der Erde.
Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
24 Da die Tiefen noch nicht waren, da war ich schon bereitet, da die Brunnen noch nicht mit Wasser quollen,
Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
25 Ehe denn die Berge eingesenkt waren, vor den Hügeln war ich bereitet.
Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
26 Er hatte die Erde noch nicht gemacht, und was dran ist, noch die Berge des Erdbodens.
när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
27 Da er die Himmel bereitete, war ich daselbst; da er die Tiefe mit seinem Ziel verfassete,
När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
28 da er die Wolken droben festete, da er festigte die Brunnen der Tiefe,
när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
29 da er dem Meer das Ziel setzte und den Wassern, daß sie nicht übergehen seinen Befehl, da er den Grund der Erde legte:
när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
30 da war ich der Werkmeister bei ihm und hatte meine Lust täglich und spielte vor ihm allezeit
då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
31 und spielte auf seinem Erdboden; und meine Lust ist bei den Menschenkindern.
jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
32 So gehorchet mir nun, meine Kinder! Wohl denen, die meine Wege behalten!
Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
33 Höret die Zucht und werdet weise, und laßt sie nicht fahren!
Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
34 Wohl dem Menschen, der mir gehorchet, daß er wache an meiner Tür täglich, daß er warte an den Pfosten meiner Tür.
Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
35 Wer mich findet, der findet das Leben und wird Wohlgefallen vom HERRN bekommen.
Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
36 Wer aber an mir sündiget, der verletzt seine Seele. Alle, die mich hassen, lieben den Tod.
Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
