Job 17
1 Mein Odem ist schwach, und meine Tage sind abgekürzt, das Grab ist da.
Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
2 Niemand ist von mir getäuschet, noch muß mein Auge darum bleiben in Betrübnis.
Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
3 Ob du gleich einen Bürgen für mich wolltest, wer will für mich geloben?
Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
4 Du hast ihrem Herzen den Verstand verborgen, darum wirst du sie nicht erhöhen.
Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
5 Er rühmet wohl seinen Freunden die Ausbeute; aber seiner Kinder Augen werden verschmachten.
Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
6 Er hat mich zum Sprichwort unter den Leuten gesetzt, und muß ein Wunder unter ihnen sein.
Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
7 Meine Gestalt ist dunkel worden vor Trauern, und alle meine Glieder sind wie ein Schatten.
Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
8 Darüber werden die Gerechten übel sehen, und die Unschuldigen werden sich setzen wider die Heuchler.
De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
9 Der Gerechte wird seinen Weg behalten, und der von reinen Händen wird stark bleiben.
Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
10 Wohlan, so kehret euch alle her und kommt; ich werde doch keinen Weisen unter euch finden.
Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
11 Meine Tage sind vergangen, meine Anschläge sind zertrennet, die mein Herz besessen haben,
Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
12 und haben aus der Nacht Tag gemacht und aus dem Tage Nacht.
Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
13 Wenn ich gleich lange harre, so ist doch die Hölle mein Haus, und in Finsternis ist mein Bett gemacht. (Sheol h7585)
Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol h7585)
14 Die Verwesung heiße ich meinen Vater und die Würmer meine Mutter und meine Schwester.
till graven måste jag säga: "Du är min fader", till förruttnelsens maskar: "Min moder", "Min syster".
15 Was soll ich harren? und wer achtet mein Hoffen?
Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
