Psalm 38

1 Ein Lied; von David, zum Erlernen. Bestraf mich nicht in Deinem Zorne, Herr! In Deinem Grimme züchtige mich nicht noch mehr!

En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.

2 Denn Deine Pfeile sind gar tief in mich gedrungen, und Deine Hand liegt schwer auf mir.

Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.

3 An meinem Fleische ist nichts heil ob Deinem Zorn, nichts unversehrt an meinem Leib ob meiner Sünde.

Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.

4 Denn meine Sünden übersteigen mir das Haupt, sind mir zu schwer, wie eine ungeheure Last.

Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.

5 Und eiternd faulen meine Wunden um meiner Torheit willen.

Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.

6 Ich winde mich und krümme mich so heftig und allzeit gehe ich betrübt einher.

Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.

7 In meinem Innern wühlt der Brand; an meinem Leib ist nichts Gesundes.

Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.

8 Ich bin gelähmt, zermalmt und stöhne; mir klopft das Herz.

Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.

9 Vor Dir liegt jeder meiner Wünsche offen, Herr; mein Seufzen ist Dir nicht verborgen.

Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.

10 Mir pocht das Herz und steht mir still, und meine Kraft, mein Augenlicht versagen mir den Dienst.

Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.

11 Die Freunde und Gefährten treten zurück vor meiner Plage; fern stehen die Verwandten mir.

Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.

12 Die auf mein Leben lauern, legen Schlingen, und die mein Unglück suchen, drohen mit Verderben und schmieden täglich Ränke.

Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.

13 Und ich? Ich bin wie taub und höre nichts, bin wie ein Stummer, der den Mund nicht öffnet,

Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;

14 bin wie ein Mensch, der nichts versteht und keinen Widerspruch im Munde führt.

Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.

15 Denn ich vertraue, Herr, auf Dich; Du Herr, mein Gott, wirst Rede stehen,

Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.

16 Weil ich mir sag, sie dürfen meiner nimmer spotten, und glitte aus mein Fuß, nicht über mich frohlocken.

Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.

17 Schon bin ich ja dem Falle nah, stets meiner Schwäche mir bewußt.

Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.

18 Denn ich bekenne meine Schuld und gräme mich um meine Sünde.

Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.

19 Doch zahlreich sind, die unverschuldet mich befeinden, und viele, die mich grundlos hassen,

Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.

20 und die mit Bösem Gutes mir vergelten, mich lästern, daß ich nach dem Guten strebe.

Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.

21 Verlaß mich nicht, o Herr! Mein Gott, entfern Dich nicht von mir!

Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.

22 Zu meinem Schutze schnell herbei! Zu Hilfe, Herr!

Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.