< Psaumes 60 >
1 Pour ceux qui seront changés, pour une inscription de titre par David lui-même, pour la doctrine, Lorsqu’il brûla la Mésopotamie de Syrie et Sobal, et que Joab, étant revenu, frappa l’Idumée dans la vallée des Salines, par la défaite de douze mille hommes. Ô Dieu, vous nous avez rejetés, et vous nous avez détruits; vous avez été irrité; et ensuite vous avez eu pitié de nous.
För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,
2 Vous avez ébranlé la terre, et vous l’avez bouleversée; réparez ses brisures, parce qu’elle a été ébranlée.
när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.
3 Vous avez montré à votre peuple des châtiments rigoureux; vous nous avez fait boire du vin de componction.
Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.
4 Vous avez donné à ceux qui vous craignent un signal, afin qu’ils fuient à la face de l’arc:
Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.
5 Sauvez-moi par votre droite, et exaucez-moi.
Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.
6 Dieu a parlé dans son sanctuaire: Je me réjouirai, et je partagerai Sichem, et je mesurerai la vallée des tabernacles.
Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)
7 À moi est Galaad, et à moi est Manassé, et Ephraïm est la force de ma tête.
På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.
8 Moab est le vase de mon espérance. Jusque dans l’Idumée j’étendrai mes pas; des étrangers me sont devenus amis.
Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.
9 Qui me conduira dans une ville fortifiée? qui me conduira jusque dans l’Idumée?
Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;
10 Ne sera-ce pas vous, ô Dieu, qui nous avez rejetés? et ne sortirez-vous point, ô Dieu, à la tête de nos armées?
Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»
11 Donnez-nous du secours, pour nous tirer de la tribulation, parce que vain est le salut de l’homme.
Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?
12 En Dieu nous ferons preuve de valeur; et lui-même réduira au néant ceux qui nous tourmentent.
Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud? Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.