Cantiques 1
1 Le Cantique des Cantiques, composé par Salomon.
Sångernas sång av Salomo.
2 Qu’il me prodigue les baisers de sa bouche! Car tes caresses sont plus délicieuses que le vin.
Kyssar give han mig, kyssar av sin mun! Ty din kärlek är mer ljuv än vin.
3 Tes parfums sont suaves à respirer; une huile aromatique qui se répand, tel est ton nom. C’Est pourquoi les jeunes filles sont éprises de toi.
Ljuv är doften av dina salvor, ja, en utgjuten salva är ditt namn; fördenskull hava tärnorna dig kär.
4 Entraîne-moi à ta suite, courons! Le roi m’a conduite dans ses appartements, mais c’est en toi que nous cherchons joie et allégresse; nous prisons tes caresses plus que le vin: on a raison de t’aimer.
Drag mig med dig! Med hast vilja vi följa dig. Ja, konungen har fört mig in i sina gemak; Vi vilja fröjdas och vara glada över dig, vi vilja prisa din kärlek högre än vin; med rätta har man dig kär.
5 Je suis noircie, ô filles de Jérusalem, gracieuse pourtant, comme les tentes de Kêdar, comme les pavillons de Salomon.
Svart är jag, dock är jag täck, I Jerusalems döttrar, lik Kedars hyddor, lik Salomos tält.
6 Ne me regardez pas avec dédain parce que je suis noirâtre; c’est que le soleil m’a hâlée. Les fils de ma mère étaient en colère contre moi: ils m’ont fait garder les vignobles, et mon vignoble à moi, je ne l’ai point gardé!
Sen icke därpå att jag är så svart, att solen har bränt mig så. Min moders söner blevo vreda på mig och satte mig till vingårdsvakterska; min egen vingård kunde jag icke vakta.
7 Indique-moi, toi que chérit mon âme, où tu mènes paître ton troupeau, où tu le fais reposer à l’heure de midi. Pourquoi serais-je comme une femme voilée auprès des troupeaux de tes compagnons?
»Säg mig, du som min själ har kär: Var för du din hjord i bet? Var låter du den vila om middagen? Må jag slippa att gå lik en vilsekommen kvinna vid dina vänners hjordar.»
8 Si tu ne le sais pas, ô la plus belle des femmes, suis donc les traces des brebis, et fais paître tes chevreaux près des huttes des bergers.
»Om du icke vet det, du skönaste bland kvinnor, så gå blott åstad i hjordens spår, och för dina killingar i bet vid herdarnas tält.»
9 A une cavale, attelée aux chars de Pharaon, je te compare, mon amie.
»Vid ett sto i Faraos spann förliknar jag dig, min älskade.
10 Charmantes sont tes joues ornées de rangs de perles, ton cou paré de colliers.
Dina kinder äro så täcka med sina kedjehängen, din hals med sina pärlerader.
11 Nous te ferons des chaînons d’or avec des paillettes d’argent.
Kedjehängen av guld vilja vi skaffa åt dig med silverkulor på.»
12 Tandis que le roi demeure sur son divan, mon nard exhale son arome.
»Medan konungen håller sin fest, sprider min nardus sin doft.
13 Mon bien-aimé est pour moi un bouquet de myrrhe, qui repose sur mon sein.
Min vän är för mig ett myrragömme, som jag bär i min barm.
14 Mon bien-aimé est pour moi une grappe de troène dans les vignes d’En-Ghedi.
Min vän är för mig en klase cyperblommor från En-Gedis vingårdar.»
15 Que tu es belle, mon amie, que tu es belle! Tes yeux sont ceux d’une colombe.
»Vad du är skön, min älskade! Vad du är skön! Dina ögon äro duvor.»
16 Que tues beau, mon bien-aimé, et combien aimable! Notre couche est un lit de verdure.
»Vad du är skön, min vän! Ja, ljuvlig är du, och grönskande är vårt viloläger.
17 Les solives de nos maisons sont de cèdre, nos lambris sont de cyprès.
Bjälkarna i vår boning äro cedrar, och cypresser vår väggpanel.»
