Psaumes 18
1 Au chef des chantres. Par le serviteur de l’Eternel, David, qui prononça en l’honneur du Seigneur les paroles de ce cantique, lorsque l’Eternel l’eut délivré de la main de tous ses ennemis et de la main de Saül. Il dit: Je t’aime, ô Eternel, qui es ma force!
För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld.
2 Seigneur, tu es mon rocher et ma forteresse, un libérateur pour moi; mon Dieu tutélaire en qui je m’abrite, mon bouclier, mon puissant sauveur, mon rempart!
Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
3 Gloire, m’écrié-je, à l’Eternel, et je suis délivré de mes ennemis!
HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
4 Déjà m’enveloppaient les liens de la mort, les torrents de la perdition me faisaient frémir;
HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig. (Sheol h7585)
6 Dans ma détresse, j’invoque le Seigneur, je fais appel à mon Dieu; de son sanctuaire il entend ma voix, mon cri est monté à ses oreilles.
Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.
7 Soudain la terre oscille et tremble, les fondements des montagnes sont ébranlés, secoués par la colère de Dieu.
Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
8 Des vapeurs s’exhalent, signe de son courroux; de sa bouche sort un feu dévorant, jaillissent de brûlantes étincelles.
Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
9 Il incline les cieux et descend; sous ses pieds une brume épaisse.
Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
10 Porté sur les chérubins, il vole, il plane sur les ailes du vent.
Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
11 Des ténèbres il se fait une mystérieuse retraite, il s’enveloppe, comme d’un pavillon, des eaux obscures, d’opaques nuages.
Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
12 De l’éclat qui l’entoure s’élancent ses nuées, la grêle et des flammes ardentes.
Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
13 Il tonne dans les cieux, l’Eternel, le Dieu suprême fait entendre sa voix, la grêle et les flammes ardentes.
Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
14 Il décoche ses flèches et il les disperse, il lance des éclairs et les frappe de stupeur.
Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
15 Le lit des fleuves s’est découvert, les fondements de la terre ont été mis à nu, à ta voix impérieuse, ô Eternel, au souffle du vent de ta colère.
Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
16 Il étend d’en haut sa main, me saisit, me retire du sein des grandes eaux;
Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
17 il me délivre de mon puissant ennemi, de mes adversaires trop forts pour moi.
Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
18 Ils étaient à l’affût de mes malheurs, mais l’Eternel a été mon appui.
Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
19 Il m’a mis au large, m’a sauvé parce qu’il m’aime.
De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
20 Le Seigneur me traite selon ma droiture, il récompense la pureté de mes mains.
Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
21 C’Est que je suis fidèle aux voies du Seigneur, jamais je n’ai trahi mon Dieu.
HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
22 Toutes ses lois me sont présentes, ses statuts, je ne m’en écarte point.
Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
23 Attaché à lui sans réserve, je me suis tenu en garde contre mes fautes.
nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
24 Oui, le Seigneur m’a rémunéré selon ma droiture, selon la pureté de mes mains, dont ses yeux sont témoins.
Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
25 Tu te montres aimant pour qui t’aime, loyal envers l’homme loyal,
Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
26 sincère avec les cœurs purs, mais artificieux avec les pervers!
Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
27 Oui, tu viens en aide à un peuple humilié, et tu abaisses les yeux hautains.
Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
28 Oui, tu fais briller ma lumière! L’Eternel, mon Dieu, illumine mes ténèbres.
Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
29 Soutenu par lui, j’attaque un bataillon; grâce à mon Dieu, j’escalade un rempart.
Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
30 Dieu puissant! parfaite est sa voie; la parole du Seigneur est infaillible, il est le bouclier de quiconque espère en lui.
Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
31 Qui est Dieu, hormis l’Eternel? Qui un rocher tutélaire, si ce n’est notre Dieu?
Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
32 Ce Dieu me ceint de force, et me fait suivre une voie parfaite.
Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
33 Il rend mes pieds agiles comme ceux des biches, et m’installe sur mes hauteurs.
Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
34 Il instruit mes mains aux combats, mes bras à manier l’arc d’airain.
du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
35 Tu me prêtes le bouclier de ton secours, ta droite est mon appui, ta bienveillance fait ma supériorité.
du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
36 Tu donnes de l’aisance à mes pas, et empêches mes talons de chanceler.
Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
37 Je poursuis mes ennemis, je les atteins; point de relâche que je ne les aie détruits.
du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
38 Je les abats, ils ne pourront plus se relever, ils gisent désormais à mes pieds.
Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
39 C’Est toi qui m’as armé de vaillance pour la guerre, qui fais plier sous moi mes agresseurs;
Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
40 mes ennemis, tu les fais fuir devant moi, et mes adversaires, j’en fais justice.
Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
41 Ils s’adressent, à bout de ressources, à l’Eternel…: point de réponse!
Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
42 Je les écrase comme la poussière qu’emporte le vent, comme la fange des rues, je les pulvérise.
De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
43 Tu me fais triompher des factions du peuple, tu me places à la tête des nations; des peuplades inconnues deviennent mes tributaires.
Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
44 Au seul bruit de mon nom, ils se soumettent à moi, les fils d’un sol étranger me rendent hommage.
Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
45 Les fils de l’étranger perdent courage, ils tremblent au fond de leurs retraites.
Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
46 Vivant est le Seigneur, et béni mon rocher! Glorifié le Dieu qui me protège!
Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
47 O Dieu, c’est toi qui me procures vengeance, qui fais tomber des peuples à mes pieds;
HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
48 qui m’arraches à mes ennemis, me fais triompher de mes agresseurs, et échapper aux hommes de violence.
Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
49 Je te rends donc grâce, Seigneur, à la face des peuples, et je chante ta gloire,
du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
50 ô toi qui assures de grandes victoires à ton roi, qui combles de bienfaits ton oint David et sa postérité à jamais!
Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn. Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
