Job 13
1 Voilà que mon œil a vu tout cela, mon oreille l’a entendu et compris.
Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
2 Ce que vous savez, moi aussi je le sais, je ne vous suis en rien inférieur.
Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
3 Mais je veux parler au Tout-Puissant, je veux plaider ma cause avec Dieu.
Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
4 Car vous n’êtes que des charlatans, vous êtes tous des médecins inutiles.
Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
5 Que ne gardiez-vous le silence! Il vous eût tenu lieu de sagesse.
Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
6 Ecoutez, je vous prie, ma défense, soyez attentifs au plaidoyer de mes lèvres.
Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
7 Parlerez-vous mensonge en faveur de Dieu, pour lui, parlerez-vous tromperie?
Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
8 Ferez-vous pour Dieu acception de personnes, vous constituerez-vous avocats?
Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
9 Vous en saura-t-il gré, s’il sonde vos cœurs? Le tromperez-vous comme on trompe un homme?
Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
10 Certainement il vous condamnera, si vous faites en secret acception de personnes.
Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
11 Oui, sa majesté vous épouvantera, ses terreurs tomberont sur vous.
Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
12 Vos arguments sont des raisons de poussière, vos forteresses sont des forteresses d’argile.
Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
13 Taisez-vous, laissez-moi, je veux parler; il m’en arrivera ce qu’il pourra.
Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
14 Je veux prendre ma chair entre les dents, je veux mettre mon âme dans ma main.
Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
15 Quand il me tuerait, que je n’aurais rien à espérer, je défendrai devant lui ma conduite.
Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
16 Mais il sera mon salut, car l’impie ne saurait paraître en sa présence.
Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
17 Ecoutez donc mes paroles, prêtez l’oreille à mon discours.
Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
18 Voici que j’ai préparé ma cause, je sais que je serai justifié.
Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
19 Est-il quelqu’un qui veuille plaider contre moi? A l’instant même je veux me taire et mourir.
Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
20 Seulement épargne-moi deux choses, ô Dieu, et je ne me cacherai pas devant ta face:
Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
21 éloigne ta main de dessus moi, et que tes terreurs ne m’épouvantent plus.
din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
22 Après cela, appelle, et je répondrai; ou bien je parlerai d’abord, et tu me répondras.
Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
23 Quel est le nombre de mes iniquités et de mes péchés? Fais-moi connaître mes transgressions et mes offenses.
Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
24 Pourquoi cacher ainsi ton visage, et me regarder comme ton ennemi!
Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
25 Veux-tu donc effrayer une feuille agitée par le vent, poursuivre une paille desséchée,
Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
26 pour que tu écrives contre moi des choses amères, pour que tu m’imputes les fautes de ma jeunesse,
Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
27 pour que tu mettes mes pieds dans les ceps, que tu observes toutes mes démarches, que tu traces une limite à la plante de mes pieds,
du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
28 alors que mon corps se consume comme un bois vermoulu, comme un vêtement que dévore la teigne.
Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!
