Psalmowo 122

1 David ƒe mɔzɔha. Mekpɔ dzidzɔ kple ame siwo gblɔ nam be, “Mina míayi Yehowa ƒe aƒe me.”

En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: »Vi skola gå till HERRENS hus.»

2 O! Yerusalem, míaƒe afɔwo le wò agbowo nu.

Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

3 Wotso Yerusalem, eye nèle abe du si tsyia ɖe wo nɔewo nu ene.

Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

4 Afi ma to vovovoawo yina, Yehowa ƒe toawo, be woakafu Yehowa, le ɖoɖo si wòna Israel nu.

dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

5 Afi ma woɖo ʋɔnudrɔ̃zikpuiwo ɖo, David ƒe aƒe la ƒe fiazikpuiwo.

Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

6 Mido gbe ɖa, abia ŋutifafa na Yerusalem be, “Ame siwo lɔ̃ wò la nenɔ dedie.

Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

7 Ŋutifafa nenɔ wò gliwo me kple dedinɔnɔ le wò fiasãwo me.”

Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

8 Le nɔvinye ŋutsuwo kple xɔ̃nyewo ta, magblɔ be, “Ŋutifafa nenɔ mewò.”

För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

9 Le Yehowa, míaƒe Mawu la ƒe aƒe la ta, madi dzidzedze na wò.

För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.