Lododowo 7
1 Vinye, lé nye nyawo me ɖe asi eye nàdzra nye sededewo ɖo ɖe mewò.
Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
2 Lé nye sededewo me ɖe asi ekema ànɔ agbe eye dzɔ nye nufiamewo ŋuti abe wò gadaglamakui ene.
Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
3 Bla wo ɖe wò asibidɛwo ŋu eye nàŋlɔ wo ɖe wò dzi ƒe nuŋlɔkpe dzi.
Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
4 Gblɔ na nunya be, “Nɔvinye nyɔnu nènye.” Eye nàyɔ ƒometɔ na gɔmesese,
Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,
5 woana nyɔnu ahasitɔ la nanɔ adzɔge na wò, eye woaɖe wò le srɔ̃nyɔnu dzego la ƒe amenublenyawo ƒe asi me.
så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
6 Mele nye xɔ ƒe fesrẽ nu, hekpɔ nu to fesrẽnuvɔ la me.
Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
7 Mekpɔ ame aɖe le bebewuwo dome, mekpɔ ɖekakpui si tsi bome la le sɔhɛwo dome.
då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
8 Ele zɔzɔm le kpɔdome, ɖo ta dzogoe si me nyɔnu la le la me; ezɔ ɖo ta afi si nyɔnu la ƒe aƒe le,
Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
9 le fiẽ me, esime anyigba nɔ tsyɔtsyɔm, eye zã do blukɔ.
skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
10 Tete nyɔnu aɖe do go va kpee, edo awu abe gbolo ene eye ayedzedze le mo nɛ.
Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
11 Eƒe gbe le dzi dem, metsɔ ɖeke le eme na ame aɖeke o eye eƒe afɔwo gbe tɔtɔ ɖe aƒe me,
Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
12 ele kpɔdome fifia, kasia egado ɖe ablɔme xoxo eye wòdea xa ɖe dzogoe ɖe sia ɖe dzi.
Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
13 Elé ɖekakpui la hegbugbɔ nu nɛ ŋɔnɔe eye wòɖo mo kplalaa gblɔ nɛ be,
Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
14 “Ŋutifafavɔsa le aƒenye me, egbe mexe nye adzɔgbeɖefewo o,
»Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
15 eya ta medo be mava do go wò, medi wò eye meke ɖe ŋuwò!
Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
16 Meɖo aklala biɖibiɖi ƒe abadzivɔ si wode amadede vovovowoe, esi wowɔ le Egipte la ɖe nye aba dzi.
Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
17 Mewu lifi, anowɔtre kple ami ʋeʋĩ vovovowo ɖe nye aba dzi,
Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
18 eya ta va, míano lɔlɔ̃ wòasu mí va se ɖe ŋdi, na míatsɔ lɔlɔ̃ ado vivi ɖe mía ɖokuiwo ŋu!
Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
19 Nye aƒetɔ mele aƒe o, ezɔ mɔ didi aɖe.
Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
20 Etsɔ eƒe gakotoku si ga yɔ fũu la dzoe eye ne dzinu sɔ tegblẽ hafi wòagbɔ.”
Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»
21 Etsɔ amenublenya siawo blee eye wòtsɔ eƒe aɖe ŋanɛ la kplɔe trae.
Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
22 Etso zia enumake hekplɔe ɖo abe nyitsu wokplɔ yina wuwu ge alo abe zi si ɖo afɔ mɔ me ene.
Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
23 Va se ɖe esime aŋutrɔ naƒo ɖe eƒe aklã, abe xevie dzo ɖe kamɔ dzi eye menyae be yeƒe ku le afi ma o la ene
ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
24 eya ta azɔ la, vinyewo, miɖo tom eye miƒu to anyi ɖe nu si megblɔ la ŋu.
Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
25 Migana miaƒe dzi natrɔ ɖe eƒe mɔwo ŋu loo, alo miatra age ɖe eƒe toƒewo o.
Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
26 Elabena ame siwo tsi esi me la sɔ gbɔ, eye ame siwo wòwu la de ha.
Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
