Lododowo 26
1 Abe ale si sno dzanae le dzomeŋɔli alo tsi dzanae le nuŋeɣi ene la, nenemae bubu medze bometsila o.
Lika som snö om sommaren, och regn i andene, så höfves icke enom dåra ära.
2 Abe ale si atsutsrɔe dzonae alo sagbadrɛ saa agbae ene la, nenemae ɖiŋu si wodo na ame ɖe madzɔmadzɔ dzi la tsia yamee.
Lika som en fogel bortfar, och en svala flyger, alltså biter intet en oförtjent banna.
3 Sɔƒoka li na sɔ, numega li na tedzi nenemae ameƒoti li na bometsila ƒe dzimegbe!
Hästenom en gissel, och åsnanom ett betsel, och dåranom ett ris på ryggen.
4 Mègaɖo nya ŋu na bometsila le eƒe bometsitsi nu o, ne menye nenema o la, wò ŋutɔ hã ànɔ abe eya amea ene.
Svara icke dåranom efter hans dårskap, att du honom icke lik varder.
5 Ɖo nya ŋu na bometsila le eƒe bometsitsi nu, ne menye nenema o la ava bu eɖokui nunyalae le eɖokui gbɔ.
Men svara dåranom efter hans dårskap, att han icke skall låta sig tycka, att han är vis.
6 Dudede asi na bometsila le abe ame ŋutɔ ƒe afɔ lalã alo dzɔgbevɔ̃e nono ene.
Den ena sak genom ett galet bådskap beställer, han är såsom en halter på fötterna, och tager skada.
7 Abe ale si atatututɔ ƒe afɔ nɔa yamee ene la, nenemae lododo le le bometsila ƒe nu mee.
Såsom enom krympling står att dansa, alltså står enom dåra tala om vishet.
8 Abe ale si wotsɔa kpe dea akafomee ene la, nenemae bubudede bometsila ŋu le.
Den enom dåra äro tillägger, det är lika som man kastade en ädla sten uppå en stenrösjo.
9 Abe ale si ŋuti nɔna le ahamula ƒe asimee ene la, nenemae lododo nɔna le bometsila ƒe nu mee.
Ett ordspråk uti ens dåras mun är såsom en törneqvist, den uti ens druckens mans hand stinger.
10 Ame si daa aŋutrɔ bometsila dzodzro la le abe ame si dɔa dɔ ame si le eme tsom la ene.
En god mästare gör ett ting rätt; men den som en klåpare lejer, honom varder det förderfvadt.
11 Abe ale si avu trɔna gayia nu si wòdzɔ gbɔe ene la, nenemae bometsila gawɔa bometsinu si wòwɔ va yi.
Såsom en hund uppäter sina spyor igen, alltså är en dåre som sin galenskap på nytt bedrifver.
12 Èkpɔ ame aɖe si nye nunyala le eya ŋutɔ ŋkume kpɔa? Mɔkpɔkpɔ geɖe li na bometsila wu eya amea.
När du en ser, som sig tycker vis vara, det är mera hopp uppå en dåra, än på honom.
13 Kuviatɔ gblɔna be, “Dzata le mɔa dzi, dzata si le gbe tem ŋɔdzitɔe la le tsatsam le ablɔwo me!”
Den late säger: Det är ett ungt lejon på vägenom, och ett lejon på gatone.
14 Abe ale si ʋɔtru trona le eƒe megbega mee ene la, nenemae kuviatɔ nɔa tɔtrɔm le eƒe aba dzii.
En later vänder sig i sängene, lika som en dörr på dörrajernen.
15 Kuviatɔ tsɔ eƒe asi de nuɖugba me gake kuvia ɖoe ale gbegbe be, edede nu me zu dɔ nɛ.
Den late gömmer sina hand i barmen, och det varder honom tungt, att han skall bära henne åt munnen.
16 Kuviatɔ nye nunyala le eya ŋutɔ ƒe ŋkume, wu ame adre siwo ɖoa nya ŋu nunyatɔe.
En later tycker sig visare vara än sju, som seder lära.
17 Ame si le eme tsom gake de nu dzrenya si metsɔ egbɔ o me la le abe ame si lé towo kple eve na avu ene.
Den som framgår, och blandar sig uti annars kif, han är lika som en, den der drager en hund med öronen.
18 Abe ale si aɖaʋatɔ daa akakati bibi alo aŋutrɔ si ŋu aɖi le la ene la,
Lika som en hemliga med skott och pilar skjuter, och dräper;
19 nenemae nye ame si ble ehavi eye emegbe wògblɔ nɛ be, “Fefem ko mele!”
Alltså gör en falsk menniska med sin nästa, och säger sedan: Det var mitt skämt.
20 Ne nake meli o la, dzo tsina; ne sakplitɔ meli o la, dzre kena.
Då intet mer ved är, slocknar elden; och när klaffaren är borta, vänder trätan åter.
21 Abe ale si aka léa dzo eye nake doa dzo ene la, nenema ŋutsu dzretɔ ƒlɔa dzre ɖoe.
Såsom kolen glöd, och veden eld, alltså kommer en trätosam man kif åstad.
22 Amenyagblɔla ƒe nyawo vivina abe nuɖuɖu vivi si woka de nu me la ene; eyina ɖe ame ƒe dɔgbowo me ke.
Klaffarens ord äro såsom hugg, och de gå igenom hjertat.
23 Abe ale si wofaa sikatsi ɖe anyikplu ŋu ene la, nenema nuyi xɔdzo si ŋu dzi vɔ̃ɖi kpe ɖo la le.
En förgiftig mun, och ondt hjerta, är såsom en lerpotta med silfslagg öfverdragen.
24 Ame baɖa tsɔa eƒe nuyi trɔa eɖokui bubue, gake eɣlaa beble ɖe eƒe dzi me.
Fienden varder känd vid sitt tal, och när han nalkas, far han med falskhet.
25 Togbɔ be eƒe nyawo nya le sesem hã la, mègaxɔ edzi se o elabena ŋunyɔnu adre le eƒe dzi me.
Då han smeker med sitt mjuka tal, tro honom intet; ty sju styggelser äro uti hans hjerta.
26 Eƒe susu baɖa aɣla ɖe beble megbe, gake woaʋu go eƒe vɔ̃ɖivɔ̃ɖi le amehawo dome.
Den som hat hemliga håller, till att göra skada, hans ondska skall den meniga man uppenbar varda.
27 Ne ame aɖe ɖe ʋe la, eya ŋutɔ age adze eme eye ame si amli kpe la, kpe si wòmli la age adze eya ŋutɔ dzi.
Den ena grop gör, han skall falla deruti; och den en sten välter, uppå honom skall han komma.
28 Alakpaɖe léa fu ame siwo ŋuti wòle abi demii, eye nu si blea ame la hea gbegblẽ vɛ.
En falsk tunga hatar den henne straffar, och en smeken mun kommer förderf åstad.
