Hiob 23

1 Tete Hiob ɖo eŋu be,

Därefter tog Job till orda och sade:

2 “Egbe gɔ̃ hã nye konyifafa do gã ɖe edzi, eƒe asi sẽ ɖe dzinye, evɔ mele hũu ɖem hafi.

Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.

3 Nenye ɖe manya afi si makpɔe le, nenye ɖe mayi enɔƒe la, anyo ŋutɔ!

Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!

4 Matsɔ nye nya aɖo eŋkume eye nye nu me ayɔ fũu kple nya siwo matsɔ aɖe ɖokuinye nu

Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.

5 Ne makpɔ ale si wòaɖo eŋu nam eye mabu nya si wòagblɔ la ŋuti.

Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.

6 Ɖe wòatsi tsitre ɖe ŋunye kple ŋusẽ gã aɖea? Ao, ke boŋ aɖo tom

Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.

7 Afi ma ame dzɔdzɔe ate ŋu atsɔ eƒe nyawo aɖo eŋkume le eye woaɖem tegbee tso nye ʋɔnudrɔ̃la ƒe asi me.

Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.

8 “Gake ne meyi ɣedzeƒe la, mele afi ma o, ne meyi ɣetoɖoƒe la, nyemekpɔe le afi ma hã o.

Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;

9 Ne ele dɔ wɔm le anyiehe la, nyemekpɔnɛ o, ne etrɔ ɖe dziehe hã la, nye ŋku melɔnɛ o.

har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.

10 Gake enya mɔ si dzi mele, ne edom kpɔ la, mato eme abe sika ene.

Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.

11 Nye afɔwo le eƒe afɔtoƒewo yome kplikplikpli, melé eƒe mɔ tsɔ eye nyemedze ɖe aga o.

Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.

12 Nyemete ɖe aga tso eƒe nuyiwo ƒe sededewo gbɔ o, mede asixɔxɔ eƒe nyawo ŋu wu nye gbe sia gbe ƒe nuɖuɖu.

Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.

13 “Ke eya ɖekae li, ame ka ate ŋu axe mɔ nɛ? Nu sia nu si dze eŋu lae wòwɔna.

Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.

14 Ena se siwo wòde ɖi la va eme ɖe ŋutinye eye ɖoɖo siawo tɔgbi gale esi ɖe ŋunye.

Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.

15 Esia ta ŋɔ dzim le eŋkume eye ne mebu esiawo katã ŋuti la, mevɔ̃na nɛ.

Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.

16 Mawu na dzi ɖe le ƒonye, Ŋusẽkatãtɔ la do ŋɔdzi nam.

Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,

17 Ke hã la, viviti la alo blukɔ tsiɖitsiɖi si tsyɔ mo nam la mena ɖoɖoe zi le nunye o.

ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.