Job 36
1 And Elihu addeth and saith: —
Vidare sade Elihu:
2 Honour me a little, and I shew thee, That yet for God [are] words.
Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked, ty ännu något har jag att säga till Guds försvar.
3 I lift up my knowledge from afar, And to my Maker I ascribe righteousness.
Min insikt vill jag hämta vida ifrån, och åt min skapare vill jag skaffa rätt.
4 For, truly, my words [are] not false, The perfect in knowledge [is] with thee.
Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn; en man med fullgod insikt har du framför dig.
5 Lo, God [is] mighty, and despiseth not, Mighty [in] power [and] heart.
Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen, han som är så väldig i sitt förstånds kraft.
6 He reviveth not the wicked, And the judgment of the poor appointeth;
Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv, men åt de arma skaffar han rätt.
7 He withdraweth not from the righteous His eyes, And [from] kings on the throne, And causeth them to sit for ever, and they are high,
Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga; de få trona i konungars krets, för alltid låter han dem sitta där i höghet.
8 And if prisoners in fetters They are captured with cords of affliction,
Och om de läggas bundna i kedjor och fångas i eländets snaror,
9 Then He declareth to them their work, And their transgressions, Because they have become mighty,
så vill han därmed visa dem vad de hava gjort, och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;
10 And He uncovereth their ear for instruction, And saith that they turn back from iniquity.
han vill då öppna deras öra för tuktan och mana dem att vända om ifrån fördärvet.
11 If they do hear and serve, They complete their days in good, And their years in pleasantness.
Om de då höra på honom och underkasta sig, så få de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro.
12 And if they do not hearken, By the dart they pass away, And expire without knowledge.
Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen och omkomma, när de minst tänka det.
13 And the profane in heart set the face, They cry not when He hath bound them.
Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band,
14 Their soul dieth in youth, And their life among the defiled.
deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden, och deras liv skall dela tempelbolares lott.
15 He draweth out the afflicted in his affliction, And uncovereth in oppression their ear.
Genom lidandet vill han rädda den lidande, och genom betrycket vill han öppna hans öra.
16 And also He moved thee from a strait place, [To] a broad place — no straitness under it, And the sitting beyond of thy table Hath been full of fatness.
Så sökte han ock draga dig ur nödens gap, ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter.
17 And the judgment of the wicked thou hast fulfilled, Judgment and justice are upheld — because of fury,
Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast.
18 Lest He move thee with a stroke, And the abundance of an atonement turn thee not aside.
Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.
19 Doth He value thy riches? He hath gold, and all the forces of power.
Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?
20 Desire not the night, For the going up of peoples in their stead.
Du må ej längta så ivrigt efter natten, den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats.
21 Take heed — do not turn unto iniquity, For on this thou hast fixed Rather than [on] affliction.
Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är; sådant behagar dig ju mer än att lida.
22 Lo, God doth sit on high by His power, Who [is] like Him — a teacher?
Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik?
23 Who hath appointed unto Him his way? And who said, 'Thou hast done iniquity?'
Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: "Du gör vad orätt är?"
24 Remember that thou magnify His work That men have beheld.
Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga
25 All men have looked on it, Man looketh attentively from afar.
och som de alla skåda med lust, de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran.
26 Lo, God [is] high, And we know not the number of His years, Yea, there [is] no searching.
Ja, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år äro flera än någon kan utrannsaka.
27 When He doth diminish droppings of the waters, They refine rain according to its vapour,
Se, vattnets droppar drager han uppåt, och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram;
28 Which clouds do drop, They distil on man abundantly.
skyarna gjuta dem ut såsom en ström, låta dem drypa ned över talrika människor.
29 Yea, doth [any] understand The spreadings out of a cloud? The noises of His tabernacle?
Ja, kan någon fatta molnens utbredning, braket som utgår från hans hydda?
30 Lo, He hath spread over it His light, And the roots of the sea He hath covered,
Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen, och själva havsgrunden höljer han in däri.
31 For by them He doth judge peoples, He giveth food in abundance.
Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått.
32 By two palms He hath covered the light, And layeth a charge over it in meeting,
I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid.
33 He sheweth by it [to] his friend substance, Anger against perversity.
Budskap om honom bär hans dunder; själva boskapen bebådar hans antåg.
