Song of Solomon 1
Sångernas sång av Salomo.
2 Kisse he me with the cos of his mouth. For thi tetis ben betere than wyn,
Kyssar give han mig, kyssar av sin mun! Ty din kärlek är mer ljuv än vin.
3 and yyuen odour with beste oynementis. Thi name is oile sched out; therfor yonge damesels loueden thee.
Ljuv är doften av dina salvor, ja, en utgjuten salva är ditt namn; fördenskull hava tärnorna dig kär.
4 Drawe thou me after thee; we schulen renne in to the odour of thin oynementis. The kyng ledde me in to hise celeris; we myndeful of thi teetis aboue wyn, schulen make ful out ioye, and schulen be glad in thee; riytful men louen thee.
Drag mig med dig! Med hast vilja vi följa dig. Ja, konungen har fört mig in i sina gemak; Vi vilja fröjdas och vara glada över dig, vi vilja prisa din kärlek högre än vin; med rätta har man dig kär. ----
5 Ye douytris of Jerusalem, Y am blak, but fair, as the tabernaclis of Cedar, as the skynnes of Salomon.
Svart är jag, dock är jag täck, I Jerusalems döttrar, lik Kedars hyddor, lik Salomos tält.
6 Nyle ye biholde me, that Y am blak, for the sunne hath discolourid me; the sones of my modir fouyten ayens me, thei settiden me a kepere in vyners; Y kepte not my vyner.
Sen icke därpå att jag är så svart, att solen har bränt mig så. Min moders söner blevo vreda på mig och satte mig till vingårdsvakterska; min egen vingård kunde jag icke vakta.
7 Thou spouse, whom my soule loueth, schewe to me, where thou lesewist, where thou restist in myddai; lest Y bigynne to wandre, aftir the flockis of thi felowis.
"Säg mig, du som min själ har kär: Var för du din hjord i bet? Var låter du den vila om middagen? Må jag slippa att gå lik en vilsekommen kvinna vid dina vänners hjordar."
8 A! thou fairest among wymmen, if thou knowist not thi silf, go thou out, and go forth aftir the steppis of thi flockis; and feede thi kidis, bisidis the tabernaclis of scheepherdis.
"Om du icke vet det, du skönaste bland kvinnor, så gå blott åstad i hjordens spår, och för dina killingar i bet vid herdarnas tält." ----
9 Mi frendesse, Y licnede thee to myn oost of knyytis in the charis of Farao.
"Vid ett sto i Faraos spann förliknar jag dig, min älskade.
10 Thi chekis ben feire, as of a turtle; thi necke is as brochis.
Dina kinder äro så täcka med sina kedjehängen, din hals med sina pärlerader.
11 We schulen make to thee goldun ournementis, departid and maad dyuerse with silver.
Kedjehängen av guld vilja vi skaffa åt dig med silverkulor på."
12 Whanne the kyng was in his restyng place, my narde yaf his odour.
"Medan konungen håller sin fest, sprider min nardus sin doft.
13 My derlyng is a bundel of myrre to me; he schal dwelle bitwixe my tetis.
Min vän är för mig ett myrragömme, som jag bär i min barm.
14 My derlyng is to me a cluster of cipre tre, among the vyneres of Engaddi.
Min vän är för mig en klase cyperblommor från En-Gedis vingårdar."
15 Lo! my frendesse, thou art fair; lo! thou art fair, thin iyen ben the iyen of culueris.
"Vad du är skön, min älskade! Vad du är skön! Dina ögon äro duvor."
16 Lo, my derling, thou art fair, and schapli; oure bed is fair as flouris.
"Vad du är skön, min vän! Ja, ljuvlig är du, och grönskande är vårt viloläger.
17 The trees of oure housis ben of cedre; oure couplis ben of cipresse.
Bjälkarna i vår boning äro cedrar, och cypresser vår väggpanel."
