Job 12
1 Sotheli Joob answeride, and seide,
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Therfor ben ye men aloone, that wisdom dwelle with you?
Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!
3 And to me is an herte, as and to you, and Y am not lowere than ye; for who knowith not these thingis, whiche ye knowen?
Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?
4 He that is scorned of his frend, as Y am, schal inwardli clepe God, and God schal here hym; for the symplenesse of a iust man is scorned.
Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!
5 A laumpe is dispisid at the thouytis of riche men, and the laumpe is maad redi to a tyme ordeyned.
Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.
6 The tabernaclis of robberis ben plenteuouse, `ether ful of goodis; and boldli thei terren God to wraththe, whanne he hath youe alle thingis in to her hondis.
Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.
7 No wondur, ax thou beestis, and tho schulen teche thee; and axe thou volatilis of the eir, and tho schulen schewe to thee.
Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;
8 Speke thou to the erthe, and it schal answere thee; and the fischis of the see schulen telle tho thingis.
eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.
9 Who knowith not that the hond of the Lord made alle these thingis?
Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?
10 In whos hond the soule is of ech lyuynge thing, and the spirit, `that is, resonable soule, of ech fleisch of man.
I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.
11 Whether the eere demeth not wordis, and the chekis of the etere demen sauour?
Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?
12 Wisdom is in elde men, and prudence is in myche tyme.
Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.
13 Wisdom and strengthe is at God; he hath counsel and vndurstondyng.
Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.
14 If he distrieth, no man is that bildith; if he schittith in a man, `noon is that openith.
Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.
15 If he holdith togidere watris, alle thingis schulen be maad drie; if he sendith out tho watris, tho schulen distrie the erthe.
Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.
16 Strengthe and wisdom is at God; he knowith bothe hym that disseyueth and hym that is disseyued.
Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.
17 And he bryngith conselours in to a fonned eende, and iugis in to wondryng, ethir astonying.
Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.
18 He vnbindith the girdil of kyngis, and girdith her reynes with a coorde.
Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.
19 He ledith her prestis with out glorie, and he disseyueth the principal men, `ethir counselours;
Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.
20 and he chaungith the lippis of sothefast men, and takith awei the doctrine of elde men.
Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.
21 He schedith out dispisyng on princes, and releeueth hem, that weren oppressid.
Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.
22 Which schewith depe thingis fro derknessis; and bryngith forth in to liyt the schadewe of deeth.
Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.
23 Which multiplieth folkis, and leesith hem, and restorith hem destried in to the hool.
Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.
24 Which chaungith the herte of princes of the puple of erthe; and disseyueth hem, that thei go in veyn out of the weie.
Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.
25 Thei schulen grope, as in derknessis, and not in liyt; and he schal make hem to erre as drunken men.
De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.
