Job 10
1 Yt anoieth my soule of my lijf; Y schal lete my speche ayens me, Y schal speke in the bitternesse of my soule.
Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.
2 Y schal seie to God, Nyle thou condempne me; schewe thou to me, whi thou demest me so.
Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.
3 Whether it semeth good to thee, if thou `falsli chalengist and oppressist me, the werk of thin hondis; and if thou helpist the counsel of wickid men?
Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?
4 Whethir fleischli iyen ben to thee, ethir, as a man seeth, also thou schalt se?
Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?
5 Whether thi daies ben as the daies of man, and `thi yeeris ben as mannus tymes;
Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,
6 that thou enquere my wickidnesse, and enserche my synne?
eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,
7 And wite, that Y haue do no `wickid thing; sithen no man is, that may delyuere fro thin hond?
du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?
8 Thin hondis han maad me, and han formed me al in cumpas; and thou castist me doun so sodeynli.
Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!
9 Y preye, haue thou mynde, that thou madist me as cley, and schalt brynge me ayen in to dust.
Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!
10 Whether thou hast not mylkid me as mylk, and hast cruddid me togidere as cheese?
Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.
11 Thou clothidist me with skyn and fleisch; thou hast ioyned me togidere with boonys and senewis.
Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.
12 Thou hast youe lijf and mercy to me, and thi visiting hath kept my spirit.
Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.
13 Thouy thou helist these thingis in thin herte, netheles Y woot, that thou hast mynde of alle thingis.
Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:
14 If Y dide synne, and thou sparidist me at an our; whi suffrist thou not me to be cleene of my wickidnesse?
om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.
15 And if Y was wickid, wo is to me; and if Y was iust, Y fillid with turment and wretchidnesse `schal not reise the heed.
Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.
16 And if Y reise `the heed for pride, thou schalt take me as a lionesse; and thou turnest ayen, and turmentist me wondirli.
Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.
17 Thou gaderist in store thi witnessis ayens me, and thou multipliest thin yre, `that is, veniaunce, ayens me; and peynes holden knyythod in me.
Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.
18 Whi hast thou led me out of the wombe? `And Y wolde, that Y were wastid, lest an iye `schulde se me.
Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,
19 That Y hadde be, as if Y were not, and `were translatid, ethir borun ouer, fro the wombe to the sepulcre.
hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.
20 Whether the fewnesse of my daies schal not be endid in schort? Therfor suffre thou me, that Y biweile `a litil my sorewe,
Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,
21 bifor that Y go, and turne not ayen, to the derk lond, and hilid with the derknesse of deth, to the lond of wrecchidnesse and of derknessis;
innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,
22 where is schadewe of deeth, and noon ordre, but euerlastynge hidousnesse dwellith.
till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.
