Job 9
1 Then Job answered,
Därefter tog Job till orda och sade:
2 “Truly I know that it is so, but how can man be just with God?
Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
3 If he is pleased to contend with him, he can’t answer him one time in a thousand.
Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
4 God is wise in heart, and mighty in strength. Who has hardened himself against him and prospered?
Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
5 He removes the mountains, and they don’t know it, when he overturns them in his anger.
honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
6 He shakes the earth out of its place. Its pillars tremble.
honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
7 He commands the sun and it doesn’t rise, and seals up the stars.
honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
8 He alone stretches out the heavens, and treads on the waves of the sea.
honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
9 He makes the Bear, Orion, and the Pleiades, and the rooms of the south.
honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
10 He does great things past finding out; yes, marvelous things without number.
honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
11 Behold, he goes by me, and I don’t see him. He passes on also, but I don’t perceive him.
Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
12 Behold, he snatches away. Who can hinder him? Who will ask him, ‘What are you doing?’
Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»
13 “God will not withdraw his anger. The helpers of Rahab stoop under him.
Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
14 How much less will I answer him, and choose my words to argue with him?
huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
15 Though I were righteous, yet I wouldn’t answer him. I would make supplication to my judge.
Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
16 If I had called, and he had answered me, yet I wouldn’t believe that he listened to my voice.
Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
17 For he breaks me with a storm, and multiplies my wounds without cause.
Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
18 He will not allow me to catch my breath, but fills me with bitterness.
Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
19 If it is a matter of strength, behold, he is mighty! If of justice, ‘Who,’ says he, ‘will summon me?’
Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»
20 Though I am righteous, my own mouth will condemn me. Though I am blameless, it will prove me perverse.
Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
21 I am blameless. I don’t respect myself. I despise my life.
Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
22 “It is all the same. Therefore I say he destroys the blameless and the wicked.
Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
23 If the scourge kills suddenly, he will mock at the trial of the innocent.
Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
24 The earth is given into the hand of the wicked. He covers the faces of its judges. If not he, then who is it?
Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
25 “Now my days are swifter than a runner. They flee away. They see no good.
Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
26 They have passed away as the swift ships, as the eagle that swoops on the prey.
de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
27 If I say, ‘I will forget my complaint, I will put off my sad face, and cheer up,’
Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
28 I am afraid of all my sorrows. I know that you will not hold me innocent.
Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
29 I will be condemned. Why then do I labor in vain?
Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
30 If I wash myself with snow, and cleanse my hands with lye,
Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
31 yet you will plunge me in the ditch. My own clothes will abhor me.
så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
32 For he is not a man, as I am, that I should answer him, that we should come together in judgment.
Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
33 There is no umpire between us, that might lay his hand on us both.
ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
34 Let him take his rod away from me. Let his terror not make me afraid;
Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
35 then I would speak, and not fear him, for I am not so in myself.
då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
