Psalms 88
1 A Song, a Psalm of the sons of Korah; for the Chief Musician; set to Mahalath Leannoth. Maschil of Heman the Ezrahite. O LORD, the God of my salvation, I have cried day and night before thee:
En Psalmvisa Korah barnas, till att föresjunga, om de eländas svaghet; en undervisning Hemans, dens Esrahitens. Herre Gud, min Frälsare, jag ropar dag och natt inför dig.
2 Let my prayer enter into thy presence; incline thine ear unto my cry:
Låt mina bön komma inför dig; böj din öron till mitt ropande.
Ty min själ är full med jämmer, och mitt lif är hardt när helvetet. (Sheol h7585)
4 I am counted with them that go down into the pit; I am as a man that hath no help:
Jag är aktad lik vid dem som i kulona fara; jag är såsom en man, den ingen hjelp hafver.
5 Cast off among the dead, like the slain that lie in the grave, whom thou rememberest no more; and they are cut off from thy hand.
Jag ligger ibland de döda öfvergifven, såsom de slagne, de i grafvene ligga; på hvilka du intet mer tänker, och de ifrå dine hand afskilde äro.
6 Thou hast laid me in the lowest pit, in dark places, in the deeps.
Du hafver lagt mig i gropena neder, uti mörkret och i djupet.
7 Thy wrath lieth hard upon me, and thou hast afflicted me with all thy waves. (Selah)
Din grymhet trycker mig, och tränger mig med allom dinom böljom. (Sela)
8 Thou hast put mine acquaintance far from me; thou hast made me an abomination unto them: I am shut up, and I cannot come forth.
Mina vänner hafver du låtit komma långt ifrå mig; du hafver gjort mig dem till en styggelse; jag ligger fången, och kan icke utkomma.
9 Mine eye wasteth away by reason of affliction: I have called daily upon thee, O LORD, I have spread forth my hands unto thee.
Mitt ansigte är jämmerligit för vedermödos skull. Herre, jag åkallar dig dagliga; jag uträcker mina händer till dig.
10 Wilt thou shew wonders to the dead? shall they that are deceased arise and praise thee? (Selah)
Månn du då göra under ibland de döda? Eller månn de döda uppstå och tacka dig? (Sela)
11 Shall thy lovingkindness be declared in the grave? or thy faithfulness in Destruction?
Månn man uti grafvena förtälja dina godhet; och dina trohet uti förderfvet?
12 Shall thy wonders be known in the dark? and thy righteousness in the land of forgetfulness?
Kunna då dina under uti mörkret kända varda; eller din rättfärdighet i de lande, der all ting förgätas?
13 But unto thee, O LORD, have I cried, and in the morning shall my prayer come before thee.
Men jag ropar till dig, Herre, och min bön kommer bittida för dig.
14 LORD, why castest thou off my soul? why hidest thou thy face from me?
Hvi förkastar du, Herre, mina själ; och förskyler ditt ansigte för mig?
15 I am afflicted and ready to die from my youth up: while I suffer thy terrors I am distracted.
Jag är elände och vanmägtig, att jag så bortkastad är. Jag lider ditt förskräckande, så att jag fulltnär förtviflar.
16 Thy fierce wrath is gone over me; thy terrors have cut me off.
Din grymhet går öfver mig, ditt förskräckande trycker mig.
17 They came round about me like water all the day long; they compassed me about together.
De omlägga mig dagliga såsom vatten, och omhvärfva mig tillsammans.
18 Lover and friend hast thou put far from me, and mine acquaintance into darkness.
Du gör, att mina vänner och näste, och mine kände draga sig långt ifrå mig, för sådana jämmers skull.
