Job 9
1 Then Job answered and said,
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Of a truth I know that it is so: but how can man be just with God?
Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
3 If he be pleased to contend with him, he cannot answer him one of a thousand.
Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
4 [He is] wise in heart, and mighty in strength: who hath hardened himself against him, and prospered?
Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
5 Which removeth the mountains, and they know it not, when he overturneth them in his anger.
honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
6 Which shaketh the earth out of her place, and the pillars thereof tremble.
honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
7 Which commandeth the sun, and it riseth not; and sealeth up the stars.
honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
8 Which alone stretcheth out the heavens, and treadeth upon the waves of the sea.
honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
9 Which maketh the Bear, Orion, and the Pleiades, and the chambers of the south.
honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
10 Which doeth great things past finding out; yea, marvelous things without number.
honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
11 Lo, he goeth by me, and I see him not: he passeth on also, but I perceive him not.
Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
12 Behold, he seizeth [the prey], who can hinder him? who will say unto him, What doest thou?
Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»
13 God will not withdraw his anger; the helpers of Rahab do stoop under him.
Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
14 How much less shall I answer him, and choose out my words [to reason] with him?
huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
15 Whom, though I were righteous, yet would I not answer; I would make supplication to mine adversary.
Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
16 If I had called, and he had answered me; yet would I not believe that he hearkened unto my voice.
Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
17 For he breaketh me with a tempest, and multiplieth my wounds without cause.
Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
18 He will not suffer me to take my breath, but filleth me with bitterness.
Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
19 If [we speak] of the strength of the mighty, lo, [he is there]! and if of judgment, who will appoint me a time?
Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»
20 Though I be righteous, mine own mouth shall condemn me: though I be perfect, it shall prove me perverse.
Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
21 I am perfect; I regard not myself; I despise my life.
Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
22 It is all one; therefore I say, He destroyeth the perfect and the wicked.
Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
23 If the scourge slay suddenly, he will mock at the trial of the innocent.
Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
24 The earth is given into the hand of the wicked: he covereth the faces of the judges thereof; if [it be] not [he], who then is it?
Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
25 Now my days are swifter than a post: they flee away, they see no good.
Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
26 They are passed away as the swift ships: as the eagle that swoopeth on the prey.
de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
27 If I say, I will forget my complaint, I will put off my [sad] countenance, and be of good cheer:
Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
28 I am afraid of all my sorrows, I know that thou wilt not hold me innocent.
Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
29 I shall be condemned; why then do I labour in vain?
Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
30 If I wash myself with snow water, and make my hands never so clean;
Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
31 Yet wilt thou plunge me in the ditch, and mine own clothes shall abhor me.
så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
32 For he is not a man, as I am, that I should answer him, that we should come together in judgment.
Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
33 There is no daysman betwixt us, that might lay his hand upon us both.
ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
34 Let him take his rod away from me, and let not his terror make me afraid:
Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
35 Then would I speak, and not fear him; for I am not so in myself.
då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
