Job 42

1 Then Job answered the LORD, and said,

Job svarade HERREN och sade:

2 I know that thou canst do all things, and that no purpose of thine can be restrained.

Ja, jag vet att du förmår allt, och att intet som du besluter är dig för svårt.

3 Who is this that hideth counsel without knowledge? therefore have I uttered that which I understood not, things too wonderful for me, which I knew not.

Vem var då jag som i oförstånd gav vishet namn av mörker? Jag ordade ju om vad jag icke begrep, om det som var mig för underbart och det jag ej kunde förstå.

4 Hear, I beseech thee, and I will speak; I will demand of thee, and declare thou unto me.

Men hör nu, så vill jag tala; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.

5 I had heard of thee by the hearing of the ear; but now mine eye seeth thee,

Blott hörsägner hade jag förnummit om dig, men nu har jag fått se dig med egna ögon.

6 Wherefore I abhor [myself], and repent in dust and ashes.

Därför tager jag det tillbaka och ångrar mig, i stoft och aska.

7 And it was so, that after the LORD had spoken these words unto Job, the LORD said to Eliphaz the Temanite, My wrath is kindled against thee, and against thy two friends: for ye have not spoken of me the thing that is right, as my servant Job hath.

Sedan HERREN hade talat så till Job, sade han till Elifas från Teman: »Min vrede är upptänd mot dig och dina båda vänner, därför att I icke haven talat om mig vad rätt är, såsom min tjänare Job har gjort.

8 Now therefore, take unto you seven bullocks and seven rams, and go to my servant Job, and offer up for yourselves a burnt offering; and my servant Job shall pray for you; for him will I accept, that I deal not with you after your folly; for ye have not spoken of me the thing that is right, as my servant Job hath.

Så tagen eder nu sju tjurar och sju vädurar, och gån till min tjänare Job och offren dem såsom brännoffer för eder; ock låten min tjänare Job bedja för eder. Till äventyrs skall jag då, av nåd mot honom, avstå från att göra något förskräckligt mot eder, till straff därför att I icke haven talat om mig vad rätt är, såsom min tjänare Job har gjort.»

9 So Eliphaz the Temanite and Bildad the Shuhite and Zophar the Naamathite went, and did according as the LORD commanded them: and the LORD accepted Job.

Då gingo Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naaman åstad och gjorde såsom HERREN hade tillsagt dem; och HERREN tog nådigt emot Jobs bön.

10 And the LORD turned the captivity of Job, when he prayed for his friends: and the LORD gave Job twice as much as he had before.

Och då nu Job bad för sina vänner, upprättade HERREN åter honom själv; HERREN gav Job dubbelt igen mot vad han förut hade haft.

11 Then came there unto him all his brethren, and all his sisters, and all they that had been of his acquaintance before, and did eat bread with him in his house: and they bemoaned him, and comforted him concerning all the evil that the LORD had brought upon him: every man also gave him a piece of money, and every one a ring of gold.

Och alla hans bröder och systrar och alla hans forna bekanta kommo till honom och höllo måltid med honom i hans hus, och ömkade honom för alla de olyckor som HERREN hade låtit komma över honom. Och de gåvo honom vardera en kesita och en guldring.

12 So the LORD blessed the latter end of Job more than his beginning: and he had fourteen thousand sheep, and six thousand camels, and a thousand yoke of oxen, and a thousand she-asses.

Och HERREN välsignade slutet av Jobs levnad ännu mer än begynnelsen, så att han fick fjorton tusen får, sex tusen kameler, ett tusen par oxar och ett tusen åsninnor.

13 He had also seven sons and three daughters.

Och han fick sju söner och tre döttrar.

14 And he called the name of the first, Jemimah; and the name of the second, Keziah; and the name of the third, Keren-happuch.

Den första dottern kallade han Jemima, den andra Kesia och den tredje Keren-Happuk.

15 And in all the land were no women found so fair as the daughters of Job: and their father gave them inheritance among their brethren.

Och så sköna kvinnor som Jobs döttrar funnos icke i hela landet; och deras fader gav dem arvedel bland deras bröder.

16 And after this Job lived an hundred and forty years, and saw his sons, and his sons’ sons, [even] four generations.

Och Job levde därefter ett hundra fyrtio år, och fick se sina barn och barnbarn i fyra led.

17 So Job died, being old and full of days.

Sedan dog Job, gammal och mätt på att leva.