Ecclesiastes 7
1 A [good] name is better than precious ointment; and the day of death than the day of one’s birth.
Ty vem vet vad gott som skall hända en människa i livet, under de fåfängliga livsdagar som hon får framleva, lik en skugga? Och vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske under solen?
2 It is better to go to the house of mourning, than to go to the house of feasting: for that is the end of all men; and the living will lay it to his heart.
Bättre är gott namn än god salva, och bättre är dödens dag än födelsedagen.
3 Sorrow is better than laughter: for by the sadness of the countenance the heart is made glad.
Bättre än att gå i gästabudshus är det att gå i sorgehus; ty där är änden för alla människor, och den efterlevande må lägga det på hjärtat.
4 The heart of the wise is in the house of mourning; but the heart of fools is in the house of mirth.
Bättre är grämelse än löje, ty av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl.
5 It is better to hear the rebuke of the wise, than for a man to hear the song of fools.
De visas hjärtan äro i sorgehus, och dårarnas hjärtan i hus där man glädes.
6 For as the crackling of thorns under a pot, so is the laughter of the fool: this also is vanity.
Bättre är att höra förebråelser av en vis man än att få höra sång av dårar.
7 Surely extortion maketh a wise man foolish; and a gift destroyeth the understanding.
Ty såsom sprakandet av törne under grytan, så är dårarnas löje. Också detta är fåfänglighet.
8 Better is the end of a thing than the beginning thereof: [and] the patient in spirit is better than the proud in spirit.
Ty vinningslystnad gör den vise till en dåre, och mutor fördärva hjärtat.
9 Be not hasty in thy spirit to be angry: for anger resteth in the bosom of fools.
Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse; bättre är en tålmodig man än en högmodig.
10 Say not thou, What is the cause that the former days were better than these? for thou dost not inquire wisely concerning this.
Var icke för hastig i ditt sinne till att gräma dig, ty grämelse bor i dårars bröst.
11 Wisdom is as good as an inheritance: yea, more excellent is it for them that see the sun.
Spörj icke: »Varav kommer det att forna dagar voro bättre än våra?» Ty icke av vishet kan du fråga så.
12 For wisdom is a defence, even as money is a defence: but the excellency of knowledge is, that wisdom preserveth the life of him that hath it.
Jämgod med arvgods är vishet, ja, hon är förmer i värde för dom som se solen.
13 Consider the work of God: for who can make that straight, which he hath made crooked?
Ty under vishetens beskärm är man såsom under penningens beskärm, men den förståndiges förmån är att visheten behåller sin ägare vid liv.
14 In the day of prosperity be joyful, and in the day of adversity consider: God hath even made the one side by side with the other, to the end that man should not find out any thing [that shall be] after him.
Se på Guds verk; vem kan göra rakt vad han har gjort krokigt?
15 All this have I seen in the days of my vanity: there is a righteous man that perisheth in his righteousness, and there is a wicked man that prolongeth [his life] in his evil-doing.
Var alltså vid gott mod under den goda dagen, och betänk under den onda dagen att Gud har gjort denna såväl som den andra, för att människan icke skall kunna utfinna något om det som skall ske, när hon är borta.
16 Be not righteous over much; neither make thyself over wise: why shouldest thou destroy thyself?
Det ena som det andra har jag sett under mina fåfängliga dagar: mången rättfärdig som har förgåtts i sin rättfärdighet, och mången orättfärdig som länge har fått leva i sin ondska.
17 Be not over much wicked, neither be thou foolish: why shouldest thou die before thy time?
Var icke alltför rättfärdighet, och var icke alltför mycket vis; icke vill du fördärva dig själv?
18 It is good that thou shouldest take hold of this; yea, also from that withdraw not thine hand: for he that feareth God shall come forth of them all.
Var icke alltför orättfärdig, och var icke en dåre; icke vill du dö i förtid?
19 Wisdom is a strength to the wise man more than ten rulers which are in a city.
Det är bäst att du håller fast vid det ena, utan att ändå släppa det andra; ty den som fruktar Gud finner en utväg ur allt detta.
20 Surely there is not a righteous man upon earth, that doeth good, and sinneth not.
Visheten gör den vise starkare än tio väldiga i staden.
21 Also take not heed unto all words that are spoken; lest thou hear thy servant curse thee:
Ty ingen människa är så rättfärdig på jorden, att hon gör vad gott är och icke begår någon synd.
22 for oftentimes also thine own heart knoweth that thou thyself likewise hast cursed others.
Akta icke heller på alla ord som man talar, eljest kunde du få höra din egen tjänare uttala förbannelser över dig.
23 All this have I proved in wisdom: I said, I will be wise; but it was far from me.
Ditt hjärta vet ju att du själv mången gång har uttalat förbannelser över andra.
24 That which is is far off, and exceeding deep; who can find it out?
Detta allt har jag försökt att utröna genom vishet. Jag sade: »Jag vill bliva vis», men visheten förblev fjärran ifrån mig.
25 I turned about, and my heart [was set] to know and to search out, and to seek wisdom and the reason [of things], and to know that wickedness is folly, and that foolishness is madness:
Ja, tingens väsen ligger i fjärran, djupt nere i djupet; vem kan utgrunda det?
26 And I find a thing more bitter than death, [even] the woman whose heart is snares and nets, [and] her hands [as] bands: whoso pleaseth God shall escape from her; but the sinner shall be taken by her.
När jag vände mig med mitt hjärta till att eftersinna och begrunda, och till att söka visheten och det som är huvudsumman, och till att förstå ogudaktigheten i dess dårskap och dåraktigheten i dess oförnuft,
27 Behold, this have I found, saith the Preacher; [laying] one thing to another, to find out the account:
då fann jag något som var bittrare än döden: kvinnan, hon som själv är ett nät, och har ett hjärta som är en snara, och armar som äro bojor. Den som täckes Gud kan undkomma henne, men syndaren bliver hennes fånge.
28 which my soul still seeketh, but I have not found: one man among a thousand have I found; but a woman among all those have I not found.
Se, detta fann jag, säger Predikaren, i det jag lade det ena till det andra för att komma till huvudsumman.
29 Behold, this only have I found, that God made man upright; but they have sought out many inventions.
Något gives, som min själ beständigt har sökt, men som jag icke har funnit: väl har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna har jag icke funnit i hela hopen. Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort människorna sådana de borde vara, men själva tänka de ut mångahanda funder.
