Job 15
1 Then answered Eliphaz the Temanite, and said:
Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Should a wise man answer with arguments of wind, Or fill his bosom with the east wind?
Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
3 Should he argue with speech that helpeth him not, And with words which do not profit him?
Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
4 Behold, thou makest the fear of God a vain thing, And discouragest prayer before him.
Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
5 Yea, thy own mouth proclaimeth thy iniquity, Though thou choosest the tongue of the crafty.
Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
6 Thy own mouth condemneth thee, and not I; Thy own lips testify against thee.
Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
7 Art thou the first man that was born? Wast thou formed before the hills?
Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
8 Hast thou listened in the council of God, And drawn all wisdom to thyself?
Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
9 What dost thou know, that we know not also? What dost thou understand, that is a secret to us?
Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
10 With us are the aged and hoary-headed; Much older than thy father.
Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
11 Dost thou despise the consolations of God, And words so full of kindness to thee?
Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
12 Why hath thy passion taken possession of thee? And why this winking of thine eyes?
Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
13 For against God hast thou turned thy spirit, And uttered such words from thy mouth.
i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
14 What is man, that he should be pure, And he that is born of woman, that he should be innocent?
Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
15 Behold, He putteth no trust in his ministering spirits, And the heavens are not pure in his sight;
Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
16 Much less, abominable and polluted man, Who drinketh iniquity as water.
huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
17 Hear me, and I will show thee, And that which I have seen will I declare;
Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
18 Which the wise men have told, And not kept concealed, as received from their fathers;
vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
19 To whom alone the land was given, And among whom not a stranger wandered.
ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
20 “All his days the wicked man is in pain; Yea, all the years, that are laid up for the oppressor.
Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
21 A fearful sound is in his ears; In peace the destroyer cometh upon him.
Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
22 He hath no hope that he shall escape from darkness; He is set apart for the sword.
Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
23 He wandereth about, seeking bread; He knoweth that a day of darkness is at hand.
Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
24 Distress and anguish fill him with dread; They prevail against him like a king ready for the battle.
Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
25 Because he stretched forth his hand against God, And bade defiance to the Almighty,
Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
26 And ran against him with outstretched neck, With the thick bosses of his bucklers;
han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
27 Because he covered his face with fatness, And gathered fat upon his loins,
han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
28 And dwelt in desolated cities, In houses which no man inhabiteth, That are ready to become heaps.
han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
29 He shall not be rich; his substance shall not endure, And his possessions shall not be extended upon the earth.
Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
30 He shall not escape from darkness, And the flame shall dry up his branches; Yea, by the breath of His mouth shall he be taken away.
Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
31 “Let not man trust in vanity! he will be deceived; For vanity shall be his recompense.
I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
32 He shall come to his end before his time, And his branch shall not be green.
I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
33 He shall shake off his unripe fruit like the vine, And shed his blossoms like the olive-tree.
Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
34 The house of the unrighteous shall be famished, And fire shall consume the tents of bribery.
Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
35 They conceive mischief, and bring forth misery, And their breast deviseth deceit.”
Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.
