Exodus 1

1 These are the names of the sons of Israel who came to Egypt with Jacob, each with his household:

Desse äro namnen af Israels barn, som kommo in uti Egypten med Jacob; hvar och en kom der in med sitt hus:

2 Reuben, Simeon, Levi, and Judah,

Ruben, Simeon, Levi, Juda,

3 Issachar, Zebulun, and Benjamin,

Isaschar, Zebulon, BenJamin,

4 Dan and Naphtali, Gad and Asher.

Dan, Naphthali, Gad, Asser.

5 All the people who were directly descended from Jacob were seventy-five, and Joseph was in Egypt already.

Och alla de själar, som utaf Jacobs länd utgångne voro, voro sjutio. Men Joseph var tillförene uti Egypten.

6 Joseph died, as did all his brothers, and all that generation.

Då nu Joseph död var, och alle hans bröder, och alle de som på den tiden lefvat hade;

7 The children of Israel were fruitful, and increased abundantly, and multiplied, and grew exceedingly mighty; and the land was filled with them.

Växte Israels barn, och födde barn, och förökades, och vordo ganska månge, så att de uppfyllde landet.

8 Now there arose a new king over Egypt, who did not know Joseph.

Då vardt en ny Konung öfver Egypten, hvilken intet visste af Joseph.

9 He said to his people, "Look, the people of the sons of Israel are more and mightier than we.

Han sade till sitt folk: Si, Israels barns folk är mycket, och mera än vi.

10 Come, let us deal wisely with them, lest they multiply, and it happen that when any war breaks out, they also join themselves to our enemies, and fight against us, and escape out of the land."

Nu väl, vi vilje listeliga förlägga dem, att de icke varda så månge. Ty om något örlig påkomme mot oss, måtte de ock gifva sig till våra fiender, och strida emot oss, och draga utu landet.

11 Therefore they set taskmasters over them to afflict them with their burdens. They built storage cities for Pharaoh: Pithom and Rameses.

Och han satte öfver dem arbetsfogdar, som dem betvinga skulle med träldom; ty man byggde Pharao de städer Pithom och Raamses till skatthus.

12 But the more they afflicted them, the more they multiplied and the more they spread out. And they were in dread of the children of Israel.

Men ju mer de betungade folket, ju mer de förökades och förvidgade sig; derföre voro de Israels barnom hätske.

13 And the Egyptians ruthlessly made the children of Israel labor,

Och de Egyptier tvingade Israels barn med obarmhertighet till att träla;

14 and they made their lives bitter with hard labor, in mortar and in brick, and in all manner of labor in the field, all their labors which they ruthlessly made them do.

Och gjorde deras lefverne bittert, med svårt arbete på ler och tegel, och med allahanda släpande på markene, och med allahanda arbete, som de kunde dem pålägga med obarmhertighet.

15 The king of Egypt spoke to the Hebrew midwives, of whom the name of the one was Shiphrah, and the name of the other Puah,

Och Konungen i Egypten sade till jordgummorna för de Ebreiska qvinnor; den ena het Siphra, och den andra Pua:

16 and he said, "When you perform the duty of a midwife to the Hebrew women, and see them on the birth stool; if it is a son, then you shall kill him; but if it is a daughter, then she shall live."

När I hjelpen de Ebreiska qvinnor, och de skola föda; är det mankön, så dräper det; är det qvinnkön, så låter det lefva.

17 But the midwives feared God, and did not do what the king of Egypt commanded them, but saved the baby boys alive.

Men jordgummorna fruktade Gud, och gjorde ej som Konungen i Egypten sade dem; utan läto barnen lefva.

18 The king of Egypt called for the midwives, and said to them, "Why have you done this thing, and have saved the boys alive?"

Då kallade Konungen i Egypten jordgummorna, och sade till dem: Hvarföre gören I det, att I låten lefva barnen?

19 The midwives said to Pharaoh, "Because the Hebrew women aren't like the Egyptian women; for they are vigorous, and give birth before the midwife comes to them."

Jordgummorna svarade Pharao: De Ebreiska qvinnor äro ej som de Egyptiska; förty de äro hårda qvinnor; förr än jordgumman kommer till dem, hafva de födt.

20 God dealt well with the midwives, and the people multiplied, and grew very mighty.

Derföre gjorde Gud väl emot jordgummorna; och folket förökades, och vardt ganska mycket.

21 It happened, because the midwives feared God, that he gave them families.

Och efter jordgummorna fruktade Gud, byggde han dem hus.

22 Pharaoh commanded all his people, saying, "You are to cast every son who is born to the Hebrews into the river, but every daughter you are to keep alive."

Då böd Pharao allo sino folke, och sade: Allt det mankön, som födt varder, kaster i älfvena, och allt qvinnkön låter lefva.