Job 41
1 “Do you draw leviathan with a hook? And do you let down his tongue with a rope?
Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
2 Do you put a reed in his nose? And pierce his jaw with a thorn?
Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
3 Does he multiply supplications to you? Does he speak tender things to you?
Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
4 Does he make a covenant with you? Do you take him for a perpetual servant?
Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
5 Do you play with him as a bird? And do you bind him for your girls?
Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
6 (Companions feast on him, They divide him among the merchants!)
Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
7 Do you fill his skin with barbed irons? And his head with fish-spears?
Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
8 Place your hand on him, Remember the battle—do not add!
Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
9 Behold, the hope of him is found a liar, Also, is one not cast down at his appearance?
Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
10 None so fierce that he awakes him, And who [is] he [who] stations himself before Me?
Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
11 Who has brought before Me and I repay? Under the whole heavens it [is] Mine.
Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
12 I do not keep silent concerning his parts, And the matter of might, And the grace of his arrangement.
Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
13 Who has uncovered the face of his clothing? Who enters within his double bridle?
Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
14 Who has opened the doors of his face? Around his teeth [are] terrible.
Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
15 A pride—strong ones of shields, Shut up—a close seal.
Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
16 They draw near to one another, And air does not enter between them.
Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
17 They adhere to one another, They stick together and are not separated.
Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
18 His sneezings cause light to shine, And his eyes [are] as the eyelids of the dawn.
När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
19 Flames go out of his mouth, sparks of fire escape.
Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
20 Smoke goes forth out of his nostrils, As a blown pot and reeds.
Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
21 His breath sets coals on fire, And a flame goes forth from his mouth.
Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
22 Strength lodges in his neck, And grief exults before him.
På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
23 The flakes of his flesh have adhered—Firm on him—it is not moved.
Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
24 His heart [is] firm as a stone, Indeed, firm as the lower piece.
Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
25 The mighty are afraid at his rising, From his breakings they keep themselves free.
När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
26 The sword of his overtaker does not stand, Spear, dart, and breastplate.
Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
27 He reckons iron as straw, bronze as rotten wood.
Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
28 The son of the bow does not cause him to flee, Stones of the sling are turned into stubble by him.
Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
29 Darts have been reckoned as stubble, And he laughs at the shaking of a javelin.
ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
30 Sharp points of clay [are] under him, He spreads gold on the mire.
På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
31 He causes the deep to boil as a pot, He makes the sea as a pot of ointment.
Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
32 He causes a path to shine after him, One thinks the deep to be hoary.
Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
33 There is not on the earth his like, That is made without terror.
Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
34 He sees every high thing, He [is] king over all sons of pride.”
På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
