Lamentations 3
1 I AM the man that has seen affliction by the rod of his wrath.
Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
2 He has led me, and brought me into darkness, but not into light.
Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
3 Surely against me is he turned; he turns his hand against me all the day.
Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
4 My flesh and my skin has he made old; he has broken my bones.
Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
5 He has built against me, and compassed me with gall and travail.
Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
6 He has set me in dark places, as they that be dead of old.
I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
7 He has hedged me about, that I cannot get out: he has made my chain heavy.
Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
8 Also when I cry and shout, he shuts out my prayer.
Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
9 He has enclosed my ways with hewn stone, he has made my paths crooked.
Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
10 He was unto me as a bear lying in wait, and as a lion in secret places.
En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
11 He has turned aside my ways, and pulled me in pieces: he has made me desolate.
Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
12 He has bent his bow, and set me as a mark for the arrow.
Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
13 He has caused the arrows of his quiver to enter into my reins.
Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
14 I was a derision to all my people; and their song all the day.
Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
15 He has filled me with bitterness, he has made me drunken with wormwood.
Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
16 He has also broken my teeth with gravel stones, he has covered me with ashes.
Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
17 And you have removed my soul far off from peace: I forgotten about prosperity.
Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
18 And I said, My strength and my hope is perished from the LORD:
Jag sade: "Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN."
19 Remembering mine affliction and my misery, the wormwood and the gall.
Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
20 My soul has them still in remembrance, and is humbled in me.
Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
21 This I recall to my mind, therefore have I hope.
Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
22 It is of the LORD's mercies that we are not consumed, because his compassions fail not.
HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
23 They are new every morning: great is your faithfulness.
Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
24 The LORD is my portion, says my soul; therefore will I hope in him.
HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
25 The LORD is good unto them that wait for him, to the soul that seeks him.
HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
26 It is good that a man should both hope and quietly wait for the salvation of the LORD.
Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
27 It is good for a man that he bear the yoke of his youth.
Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
28 He sits alone and keeps silence, because he has borne it upon him.
Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
29 He puts his mouth in the dust; if so be there may be hope.
Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
30 He gives his cheek to him that strikes him: he is filled full with reproach.
Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
31 For the LORD will not cast off for ever:
Ty Herren förkastar icke för evig tid;
32 But though he cause grief, yet will he have compassion according to the multitude of his mercies.
utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
33 For he does not afflict willingly nor grieve the children of men.
Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
34 To crush under his feet all the prisoners of the earth.
Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
35 To turn aside the right of a man before the face of the most High,
att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
36 To subvert a man in his cause, the LORD approves not.
att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
37 Who is he that says, and it comes to pass, when the Lord commands it not?
Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
38 Out of the mouth of the most High proceeds not evil and good?
Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
39 Wherefore does a living man complain, a man for the punishment of his sins?
Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
40 Let us search and try our ways, and return to the LORD.
Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
41 Let us lift up our heart with our hands unto God in the heavens.
Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
42 We have transgressed and have rebelled: you have not pardoned.
Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
43 You have covered with anger, and persecuted us: you have slain, you have not pitied.
Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
44 You have covered yourself with a cloud, that our prayer should not pass through.
Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
45 You have made us as the waste and refuse in the midst of the people.
Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
46 All our enemies have opened their mouths against us.
Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
47 Fear and a snare has come upon us, desolation and destruction.
Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
48 Mine eye runs down with rivers of water for the destruction of the daughter of my people.
Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
49 Mine eye trickes down, and ceases not, without any intermission.
Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
50 Till the LORD look down, and behold from heaven.
till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
51 Mine eye affects mine heart because of all the daughters of my city.
Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
52 Mine enemies chased me sore, like a bird, without cause.
Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
53 They have cut off my life in the dungeon, and cast a stone upon me.
De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
54 Waters flowed over mine head; then I said, I am cut off.
Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: "Det är ute med mig."
55 I called upon your name, O LORD, out of the low dungeon.
Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
56 You have heard my voice: hide not your ear at my breathing, at my cry.
Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
57 You drew near in the day that I called upon you: you said, Fear not.
Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: "Frukta icke."
58 O LORD, you have pleaded the causes of my soul; you have redeemed my life.
Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
59 O LORD, you have seen my wrong: judge you my cause.
Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
60 You have seen all their vengeance and all their imaginations against me.
Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
61 You have heard their reproach, O LORD, and all their imaginations against me;
Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
62 The lips of those that rose up against me, and their device against me all the day.
Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
63 Behold their sitting down, and their rising up; I am their music.
Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
64 Render unto them a recompence, O LORD, according to the work of their hands.
Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
65 Give them sorrow of heart, your curse unto them.
Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
66 Persecute and destroy them in anger from under the heavens of the LORD.
Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.
