Psalms 104
1 Bless the LORD, O my soul. O LORD my God, Thou art very great; Thou art clothed with glory and majesty.
Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.
2 Who coverest Thyself with light as with a garment, who stretchest out the heavens like a curtain;
Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;
3 Who layest the beams of Thine upper chambers in the waters, who makest the clouds Thy chariot, who walkest upon the wings of the wind;
du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.
4 Who makest winds Thy messengers, the flaming fire Thy ministers.
Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.
5 Who didst establish the earth upon its foundations, that it should not be moved for ever and ever;
Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.
6 Thou didst cover it with the deep as with a vesture; the waters stood above the mountains.
Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.
7 At Thy rebuke they fled, at the voice of Thy thunder they hasted away —
Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
8 The mountains rose, the valleys sank down — unto the place which Thou hadst founded for them;
Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.
9 Thou didst set a bound which they should not pass over, that they might not return to cover the earth.
En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.
10 Who sendest forth springs into the valleys; they run between the mountains;
Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.
11 They give drink to every beast of the field, the wild asses quench their thirst.
De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.
12 Beside them dwell the fowl of the heaven, from among the branches they sing.
Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.
13 Who waterest the mountains from Thine upper chambers; the earth is full of the fruit of Thy works.
Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.
14 Who causeth the grass to spring up for the cattle, and herb for the service of man; to bring forth bread out of the earth,
Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden
15 And wine that maketh glad the heart of man, making the face brighter than oil, and bread that stayeth man's heart.
och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.
16 The trees of the LORD have their fill, the cedars of Lebanon, which He hath planted;
HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;
17 Wherein the birds make their nests; as for the stork, the fir-trees are her house.
fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.
18 The high mountains are for the wild goats; the rocks are a refuge for the conies.
Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.
19 Who appointedst the moon for seasons; the sun knoweth his going down.
Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.
20 Thou makest darkness, and it is night, wherein all the beasts of the forest do creep forth.
Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,
21 The young lions roar after their prey, and seek their food from God.
de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.
22 The sun ariseth, they slink away, and couch in their dens.
Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.
23 Man goeth forth unto his work and to his labour until the evening.
Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.
24 How manifold are Thy works, O LORD! In wisdom hast Thou made them all; the earth is full of Thy creatures.
Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.
25 Yonder sea, great and wide, therein are creeping things innumerable, living creatures, both small and great.
Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.
26 There go the ships; there is leviathan, whom Thou hast formed to sport therein.
Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.
27 All of them wait for Thee, that Thou mayest give them their food in due season.
Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.
28 Thou givest it unto them, they gather it; Thou openest Thy hand, they are satisfied with good.
Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.
29 Thou hidest Thy face, they vanish; Thou withdrawest their breath, they perish, and return to their dust.
Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.
30 Thou sendest forth Thy spirit, they are created; and Thou renewest the face of the earth.
Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.
31 May the glory of the LORD endure for ever; let the LORD rejoice in His works!
HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,
32 Who looketh on the earth, and it trembleth; He toucheth the mountains, and they smoke.
han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.
33 I will sing unto the LORD as long as I live; I will sing praise to my God while I have any being.
Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
34 Let my musing be sweet unto Him; as for me, I will rejoice in the LORD.
Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.
35 Let sinners cease out of the earth, and let the wicked be no more. Bless the LORD, O my soul. Hallelujah.
Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!
