Psalms 63
1 A Psalme of David. When he was in the wildernesse of Judah. O God, thou art my God, earely will I seeke thee: my soule thirsteth for thee: my flesh longeth greatly after thee in a barren and drye land without water.
En Psalm Davids, då han var i Juda öken. Gud, du äst min Gud, bittida vakar jag upp till dig. Min själ törstar efter dig, mitt kött längtar efter dig, uti ett torrt och törstigt land, der intet vatten är.
2 Thus I beholde thee as in the Sanctuarie, when I beholde thy power and thy glorie.
Der ser jag efter dig i dinom helgedom, att jag måtte skåda dina magt och äro.
3 For thy louing kindnesse is better then life: therefore my lippes shall prayse thee.
Ty din godhet är bättre än lif. Mine läppar prisa dig.
4 Thus will I magnifie thee all my life, and lift vp mine hands in thy name.
Der ville jag gerna lofva dig i mina lifsdagar, och upplyfta mina händer, i ditt Namn.
5 My soule shalbe satisfied, as with marowe and fatnesse, and my mouth shall praise thee with ioyfull lippes,
Det vore mins hjertas fröjd och lust, då jag dig med gladom mun lofva skulle.
6 When I remember thee on my bedde, and when I thinke vpon thee in the night watches.
När jag mig i säng lägger, så tänker jag uppå dig; när jag uppvaknar, så talar jag om dig.
7 Because thou hast bene mine helper, therefore vnder the shadow of thy wings wil I reioyce.
Ty du äst min hjelpare, och under dina vingars skugga vill jag fröjda mig.
8 My soule cleaueth vnto thee: for thy right hand vpholdeth me.
Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.
9 Therefore they that seeke my soule to destroy it, they shall goe into the lowest partes of the earth.
Men de stå efter mina själ, till att öfverfalla mig; de måste under jordena nederfara.
10 They shall cast him downe with the edge of the sword, and they shall be a portion for foxes.
De måste falla i svärd, och räfvomen till lott blifva.
11 But the King shall reioyce in God, and all that sweare by him shall reioyce in him: for the mouth of them that speake lyes, shall be stopped.
Men Konungen fröjdar sig i Gudi; den vid honom svär, han skall prisad varda; ty de lögnmunnar skola tillstoppade varda.
