Psalms 147
1 Praise ye the Lord, for it is good to sing vnto our God: for it is a pleasant thing, and praise is comely.
Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.
2 The Lord doth builde vp Ierusalem, and gather together the dispersed of Israel.
HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.
3 He healeth those that are broken in heart, and bindeth vp their sores.
Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.
4 He counteth the nomber of the starres, and calleth them all by their names.
Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.
5 Great is our Lord, and great is his power: his wisdome is infinite.
Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.
6 The Lord relieueth the meeke, and abaseth the wicked to the ground.
HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.
7 Sing vnto the Lord with prayse: sing vpon the harpe vnto our God,
Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,
8 Which couereth the heauen with cloudes, and prepareth raine for the earth, and maketh the grasse to growe vpon the mountaines:
honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,
9 Which giueth to beasts their foode, and to the yong rauens that crie.
honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.
10 He hath not pleasure in the strength of an horse, neither delighteth he in the legs of man.
Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.
11 But the Lord deliteth in them that feare him, and attende vpon his mercie.
HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.
12 Prayse the Lord, O Ierusalem: prayse thy God, O Zion.
Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.
13 For he hath made the barres of thy gates strong, and hath blessed thy children within thee.
Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.
14 He setteth peace in thy borders, and satisfieth thee with the floure of wheate.
Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.
15 He sendeth foorth his commandement vpon earth, and his worde runneth very swiftly.
Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.
16 He giueth snowe like wooll, and scattereth the hoare frost like ashes.
Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.
17 He casteth foorth his yce like morsels: who can abide the colde thereof?
Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?
18 He sendeth his worde and melteth them: he causeth his winde to blowe, and the waters flowe.
Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.
19 He sheweth his word vnto Iaakob, his statutes and his iudgements vnto Israel.
Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.
20 He hath not dealt so with euery nation, neither haue they knowen his iudgements. Prayse ye the Lord.
Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
