Proverbs 5
1 My sonne, hearken vnto my wisedome, and incline thine eare vnto my knowledge.
Min son, gif akt uppå mina vishet, böj din öron till mina läro;
2 That thou maiest regarde counsell, and thy lippes obserue knowledge.
Att du må behålla god råd, och din mun veta beskedlighet.
3 For the lippes of a strange woman drop as an honie combe, and her mouth is more soft then oyle.
Ty ene skökos läppar äro en hannogskaka, och hennes hals är halare än olja;
4 But the end of her is bitter as wormewood, and sharpe as a two edged sworde.
Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett tveeggadt svärd.
Hennes fötter löpa neder till döden; hennes råd gånger få helvetet. (Sheol h7585)
6 She weigheth not the way of life: her paths are moueable: thou canst not knowe them.
Hon går icke rätt fram på lifsens väg; ostadig äro hennes steg, så att hon icke vet hvart hon går.
7 Heare yee me nowe therefore, O children, and depart not from the wordes of my mouth.
Så hörer mig nu, min barn, och viker icke ifrå mins muns tal.
8 Keepe thy way farre from her, and come not neere the doore of her house,
Låt dina vägar vara fjerran ifrå henne, och nalkas intet intill hennes husdörr;
9 Least thou giue thine honor vnto others, and thy yeeres to the cruell:
Att du icke skall gifva dina äro dem främmandom, och din år dem grymma;
10 Least the stranger should be silled with thy strength, and thy labours bee in the house of a stranger,
Att främmande icke skola mätta sig af dine förmågo, och ditt arbete icke vara uti ens annars hus;
11 And thou mourne at thine end, (when thou hast consumed thy flesh and thy bodie)
Och du måtte framdeles sucka, när du ditt lif och gods förtärt hafver;
12 And say, How haue I hated instruction, and mine heart despised correction!
Och säga: Ack! huru hafver jag hatat tuktan, och mitt hjerta straff försmått;
13 And haue not obeied the voyce of them that taught mee, nor enclined mine eare to them that instructed me!
Och hafver icke lydt mina lärares röst, och icke böjt min öron till dem som mig lärde?
14 I was almost brought into all euil in ye mids of the Congregation and assemblie.
Jag är fulltnär i all olycko kommen, att jag den meniga hopen och sällskapet följt hafver.
15 Drinke the water of thy cisterne, and of the riuers out of the middes of thine owne well.
Drick vatten utaf dina gropar, och hvad af dinom brunn utflyter.
16 Let thy fountaines flow foorth, and the riuers of waters in the streetes.
Låt dina källor utflyta, och vattubäckerna uppå gatorna;
17 But let them bee thine, euen thine onely, and not the strangers with thee.
Men haf du dem allena, och ingen främmande med dig.
18 Let thy fountaine be blessed, and reioyce with the wife of thy youth.
Din brunn vare välsignad, och gläd dig af dins ungdoms hustru.
19 Let her be as the louing hinde and pleasant roe: let her brests satisfie thee at all times, and delite in her loue continually.
Hon är ljuflig såsom en hind, och täck såsom en rå; låt hennes kärlek alltid mätta dig, och förlusta dig alltid uti hennes kärlek.
20 For why shouldest thou delite, my sonne, in a strange woman, or embrace the bosome of a stranger?
Min son, hvi vill du förlusta dig med en främmande, och famntager ens annars?
21 For the waies of man are before the eyes of the Lord, and he pondereth all his pathes.
Ty hvars och ens mans vägar äro för Herranom, och han mäter alla deras gångar.
22 His owne iniquities shall take the wicked himselfe, and he shall be holden with the cordes of his owne sinne.
Dens ogudaktigas misshandel skall gripa honom, och med sina synders snaro skall han hållen varda.
23 Hee shall die for fault of instruction, and shall goe astray through his great follie.
Han skall dö, derföre att han icke vill låta lära sig, och för sin stora dårskaps skull vill fara.
