Proverbs 14
1 A wise woman buildeth her house: but the foolish destroyeth it with her owne handes.
Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.
2 He that walketh in his righteousnes, feareth the Lord: but he that is lewde in his wayes, despiseth him.
Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.
3 In the mouth of the foolish is the rod of pride: but the lippes of the wise preserue them.
I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.
4 Where none oxen are, there the cribbe is emptie: but much increase cometh by the strength of the oxe.
Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.
5 A faithfull witnes will not lye: but a false record will speake lyes.
Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.
6 A scorner seeketh wisdome, and findeth it not: but knowledge is easie to him that will vnderstande.
Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.
7 Depart from the foolish man, when thou perceiuest not in him the lippes of knowledge.
Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
8 The wisdome of ye prudent is to vnderstand his way: but the foolishnes of the fooles is deceite.
Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
9 The foole maketh a mocke of sinne: but among the righteous there is fauour.
De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
10 The heart knoweth the bitternes of his soule, and the stranger shall not medle with his ioy.
Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
11 The house of the wicked shalbe destroyed: but the tabernacle of the righteous shall florish.
De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
12 There is a way that seemeth right to a man: but the issues thereof are the wayes of death.
Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
13 Euen in laughing the heart is sorowful, and the ende of that mirth is heauinesse.
Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
14 The heart that declineth, shall be saciate with his owne wayes: but a good man shall depart from him.
Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
15 The foolish will beleeue euery thing: but the prudent will consider his steppes.
Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
16 A wise man feareth, and departeth from euill: but a foole rageth, and is carelesse.
Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
17 He that is hastie to anger, committeth follie, and a busie body is hated.
Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.
18 The foolish do inherite follie: but the prudent are crowned with knowledge.
De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.
19 The euill shall bowe before the good, and the wicked at the gates of the righteous.
De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
20 The poore is hated euen of his own neighbour: but the friendes of the rich are many.
Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.
21 The sinner despiseth his neighbour: but he that hath mercie on the poore, is blessed.
Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.
22 Doe not they erre that imagine euill? but to them that thinke on good things, shalbe mercie and trueth.
De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.
23 In all labour there is abundance: but the talke of the lippes bringeth onely want.
Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.
24 The crowne of the wise is their riches, and the follie of fooles is foolishnes.
De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.
25 A faithfull witnes deliuereth soules: but a deceiuer speaketh lyes.
Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.
26 In the feare of the Lord is an assured strength, and his children shall haue hope.
Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.
27 The feare of the Lord is as a welspring of life, to auoyde the snares of death.
I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror
28 In the multitude of the people is the honour of a King, and for the want of people commeth the destruction of the Prince.
Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.
29 He that is slowe to wrath, is of great wisdome: but he that is of an hastie minde, exalteth follie.
Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
30 A sounde heart is the life of the flesh: but enuie is the rotting of the bones.
Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.
31 He that oppresseth the poore, reprooueth him that made him: but hee honoureth him, that hath mercie on the poore.
Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
32 The wicked shall be cast away for his malice: but the righteous hath hope in his death.
Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.
33 Wisedome resteth in the heart of him that hath vnderstanding, and is knowen in the mids of fooles.
I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.
34 Iustice exalteth a nation, but sinne is a shame to the people.
Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.
35 The pleasure of a King is in a wise seruant: but his wrath shalbe toward him that is lewde.
En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.
