Lamentations 3
1 I am the man, that hath seene affliction in the rod of his indignation.
Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
2 He hath ledde mee, and brought me into darkenes, but not to light.
Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
3 Surely he is turned against me: he turneth his hand against me all the day.
Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
4 My flesh and my skinne hath he caused to waxe olde, and he hath broken my bones.
Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
5 He hath builded against me, and compassed me with gall, and labour.
Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
6 He hath set me in darke places, as they that be dead for euer.
I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
7 He hath hedged about mee, that I cannot get out: he hath made my chaines heauy.
Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
8 Also when I cry and showte, hee shutteth out my prayer.
Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
9 He hath stopped vp my wayes with hewen stone, and turned away my paths.
Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
10 He was vnto me as a beare lying in waite, and as a Lion in secret places.
En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
11 He hath stopped my wayes, and pulled me in pieces: he hath made me desolate.
Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
12 He hath bent his bow and made me a marke for the arrow.
Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
13 Hee caused the arrowes of his quiuer to enter into my reines.
Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
14 I was a derision to all my people, and their song all the day.
Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
15 He hath filled me with bitternes, and made me drunken with wormewood.
Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
16 He hath also broken my teeth with stones, and hath couered me with ashes.
Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
17 Thus my soule was farre off from peace: I forgate prosperitie,
Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
18 And I saide, My strength and mine hope is perished from the Lord,
Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»
19 Remembring mine affliction, and my mourning, the wormewood and the gall.
Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
20 My soule hath them in remembrance, and is humbled in me.
Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
21 I consider this in mine heart: therefore haue I hope.
Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
22 It is the Lordes mercies that wee are not consumed, because his compassions faile not.
HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
23 They are renued euery morning: great is thy faithfulnesse.
Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
24 The Lord is my portion, sayth my soule: therefore wil I hope in him.
HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
25 The Lord is good vnto them, that trust in him, and to the soule that seeketh him.
HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
26 It is good both to trust, and to waite for the saluation of the Lord.
Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
27 It is good for a man that he beare the yoke in his youth.
Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
28 He sitteth alone, and keepeth silence, because he hath borne it vpon him.
Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
29 He putteth his mouth in the dust, if there may be hope.
Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
30 Hee giueth his cheeke to him that smiteth him: he is filled full with reproches.
Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
31 For the Lord will not forsake for euer.
Ty Herren förkastar icke för evig tid;
32 But though he sende affliction, yet will he haue compassion according to the multitude of his mercies.
utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
33 For he doeth not punish willingly, nor afflict the children of men,
Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
34 In stamping vnder his feete all the prisoners of the earth,
Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
35 In ouerthrowing the right of a man before the face of the most high,
att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
36 In subuerting a man in his cause: the Lord seeth it not.
att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
37 Who is he then that sayth, and it commeth to passe, and the Lord commandeth it not?
Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
38 Out of the mouth of the most high proceedeth not euill and good?
Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
39 Wherefore then is the liuing man sorowfull? man suffreth for his sinne.
Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
40 Let vs search and try our wayes, and turne againe to the Lord.
Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
41 Let vs lift vp our hearts with our handes vnto God in the heauens.
Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
42 We haue sinned, and haue rebelled, therefore thou hast not spared.
Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
43 Thou hast couered vs with wrath, and persecuted vs: thou hast slaine and not spared.
Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
44 Thou hast couered thy selfe with a cloude, that our prayer should not passe through.
Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
45 Thou hast made vs as the ofscouring and refuse in the middes of the people.
Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
46 All our enemies haue opened their mouth against vs.
Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
47 Feare, and a snare is come vpon vs with desolation and destruction.
Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
48 Mine eye casteth out riuers of water, for the destruction of the daughter of my people.
Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
49 Mine eye droppeth without stay and ceaseth not,
Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
50 Till the Lord looke downe, and beholde from heauen.
till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
51 Mine eye breaketh mine heart because of all the daughters of my citie.
Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
52 Mine enemies chased me sore like a birde, without cause.
Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
53 They haue shut vp my life in the dungeon, and cast a stone vpon me.
De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
54 Waters flowed ouer mine head, then thought I, I am destroyed.
Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»
55 I called vpon thy Name, O Lord, out of the lowe dungeon.
Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
56 Thou hast heard my voyce: stoppe not thine eare from my sigh and from my cry.
Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
57 Thou drewest neere in the day that I called vpon thee: thou saydest, Feare not.
Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»
58 O Lord, thou hast maintained the cause of my soule, and hast redeemed my life.
Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
59 O Lord, thou hast seene my wrong, iudge thou my cause.
Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
60 Thou hast seene all their vengeance, and all their deuises against me.
Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
61 Thou hast heard their reproch, O Lord, and all their imaginations against me:
Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
62 The lippes also of those that rose against me, and their whispering against me continually.
Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
63 Behold, their sitting downe and their rising vp, how I am their song.
Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
64 Giue them a recompence, O Lord, according to the worke of their handes.
Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
65 Giue them sorow of heart, euen thy curse to them.
Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
66 Persecute with wrath and destroy them from vnder the heauen, O Lord.
Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel. Alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
