Job 37
1 At this also mine heart is astonied, and is mooued out of his place.
Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
2 Heare the sound of his voyce, and the noyse that goeth out of his mouth.
Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
3 He directeth it vnder the whole heauen, and his light vnto the endes of the world.
Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
4 After it a noyse soundeth: hee thundereth with the voyce of his maiestie, and hee will not stay them when his voyce is heard.
Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
5 God thundereth marueilously with his voyce: he worketh great things, which we know not.
Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
6 For he sayth to the snowe, Be thou vpon the earth: likewise to the small rayne and to the great rayne of his power.
Se, åt snön giver han bud: »Fall ned till jorden», så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
7 With the force thereof he shutteth vp euery man, that all men may knowe his worke.
Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
8 Then the beastes go into the denne, and remaine in their places.
Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
9 The whirlewind commeth out of the South, and the colde from the North winde.
Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
10 At the breath of God the frost is giuen, and the breadth of the waters is made narrowe.
med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
11 He maketh also the cloudes to labour, to water the earth, and scattereth the cloude of his light.
Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
12 And it is turned about by his gouernment, that they may doe whatsoeuer he commandeth them vpon the whole worlde:
De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
13 Whether it be for punishment, or for his lande, or of mercie, he causeth it to come.
Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
14 Hearken vnto this, O Iob: stand and consider the wonderous workes of God.
Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
15 Diddest thou knowe when God disposed them? and caused the light of his cloud to shine?
Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
16 Hast thou knowen the varietie of the cloude, and the wonderous workes of him, that is perfite in knowledge?
Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
17 Or howe thy clothes are warme, when he maketh the earth quiet through the South winde?
Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
18 Hast thou stretched out the heaues, which are strong, and as a molten glasse?
Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
19 Tell vs what we shall say vnto him: for we can not dispose our matter because of darknes.
Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
20 Shall it be told him when I speake? or shall man speake when he shalbe destroyed?
Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
21 And nowe men see not the light, which shineth in the cloudes, but the winde passeth and clenseth them.
Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
22 The brightnesse commeth out of the North: the praise thereof is to God, which is terrible.
I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
23 It is the Almightie: we can not finde him out: he is excellent in power and iudgement, and aboundant in iustice: he afflicteth not.
den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
24 Let men therefore feare him: for he will not regarde any that are wise in their owne conceit.
Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.
