< Job 20 >

1 Then answered Zophar the Naamathite and saide,
Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
2 Doubtlesse my thoughts cause me to answere, and therefore I make haste.
På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.
3 I haue heard the correction of my reproch: therefore the spirite of mine vnderstanding causeth me to answere.
Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.
4 Knowest thou not this of olde? and since God placed man vpon the earth,
Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:
5 That the reioycing of the wicked is short, and that the ioy of hypocrites is but a moment?
att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?
6 Though his excellencie mount vp to the heauen, and his head reache vnto the cloudes,
Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,
7 Yet shall hee perish for euer, like his dung, and they which haue seene him, shall say, Where is hee?
Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: "Var är han?"
8 He shall flee away as a dreame, and they shall not finde him, and shall passe away as a vision of the night,
Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.
9 So that the eye which had seene him, shall do so no more, and his place shall see him no more.
Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.
10 His children shall flatter the poore, and his hands shall restore his substance.
Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.
11 His bones are full of the sinne of his youth, and it shall lie downe with him in the dust.
Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.
12 When wickednesse was sweete in his mouth, and he hid it vnder his tongue,
Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,
13 And fauoured it, and would not forsake it, but kept it close in his mouth,
är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,
14 Then his meat in his bowels was turned: the gall of Aspes was in the middes of him.
så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.
15 He hath deuoured substance, and hee shall vomit it: for God shall drawe it out of his bellie.
Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.
16 He shall sucke the gall of Aspes, and the vipers tongue shall slay him.
Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.
17 He shall not see the riuers, nor the floods and streames of honie and butter.
Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.
18 He shall restore the labour, and shall deuoure no more: euen according to the substance shalbe his exchange, and he shall enioy it no more.
Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.
19 For he hath vndone many: he hath forsaken the poore, and hath spoyled houses which he builded not.
Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.
20 Surely he shall feele no quietnes in his bodie, neither shall he reserue of that which he desired.
Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.
21 There shall none of his meate bee left: therefore none shall hope for his goods.
Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.
22 When he shalbe filled with his abundance, he shalbe in paine, and the hand of all the wicked shall assaile him.
Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.
23 He shall be about to fill his belly, but God shall sende vpon him his fierce wrath, and shall cause to rayne vpon him, euen vpon his meate.
Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.
24 He shall flee from the yron weapons, and the bow of steele shall strike him through.
Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.
25 The arrowe is drawen out, and commeth forth of the body, and shineth of his gall, so feare commeth vpon him.
När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.
26 All darkenes shalbe hid in his secret places: the fire that is not blowen, shall deuoure him, and that which remaineth in his tabernacle, shalbe destroyed.
Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.
27 The heauen shall declare his wickednes, and the earth shall rise vp against him.
Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.
28 The increase of his house shall go away: it shall flow away in the day of his wrath.
Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.
29 This is the portion of the wicked man from God, and the heritage that he shall haue of God for his wordes.
Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.

< Job 20 >